2008 del 4

Leksakselefanter, 2008års bästa lekredskap.

2008 var året då jag började längta efter den svenska naturen för första gången, efter att ha sett Into The Wild och Dagbok från en Motorcykel. Det var året då jag lämnade San Francisco utan att ha sett Mexico, Highway 1 (mer än till Santa Cruz) eller Red Wood skogen. 2008 var året då jag joggade mer än tidigare och började spela i ett innebandylag i Amsterdam, det var året jag hade tonsillitis och min room mate tyckte att min hals såg ”normal ut” och min mamma sa att jag ”skulle vänta några dagar” innan jag gick till doktorn, och då doktorn när jag väl gick sa att mina halsmandlar ’kysste varandra’. Det var året då bloggen konstant hade runt 1000 unika besökare per månad som sällan kommenterade, 2008 var året jag fortsatte att älska The Economist, året jag gick till stadsbiblioteket i Amsterdam tillsammans med arbetslösa äldre män, konstiga kufar i långt hår och väldigt få människor med tillgång deodorant för att läsa DN, The Independent, The New Yorker, International Heral Tribune och The Guardian.

2008 var året då jag bodde i en lyxlägenhet med modern konst på alla väggar i San Francisco, det var året jag flyttade in i mina föräldrars hus och kände att allt var fel, det var året jag bodde i ett judiskt studentboende där man inte fick ha andra på rummet efter 11 i Düsseldorf, det var året jag bodde en månad i en tvåvåningslägenhet i västra delen av Amsterdam med en takterrass tillsammans med en norska, det var året jag bodde i en studentlägenhet i Amsterdam i ett rum på 10 kvadrat i centrum med en room mate som har tv med CNN.

Det var året då min syster flyttade till Berlin och året då vänner flyttade till Prag, Florens, Karlstad och Stockholm. 2008 var året då Chelsea kom två i Premier League och Terry halkade i regnet i Moskva och gav Chelsea en andraplats i Champions League. 2008 var året jag jobbade och pluggade väldigt mycket och hade väldigt få helt lediga dagar. Det var året jag skulle lära mig tyska och holländska men tappade bort mig någonstans i mitten. 2008 var året jag cyklade en sporcykel över Golden Gate Bridge i San Francisco och hela Lombardstreet, det var året jag cyklade mammas cykel kring Karlstad, året jag cyklade till Schiphol för att dricka kaffe med Denis, året jag fick punktering två gånger och råkade cykla in i en bil.

Live från Karlstad Sweden

Precis som Gustav påpekade i kommentaren till förra inlägget så blev det inget Magic Numbers igår, det kändes snopet och det ända positiva är väl att jag har 300 kronor mer än beräknat. Efter en middag tillsammans med Langhoe och hans Asienturnéhemkomna flickvän så gick jag och Kajsa ner till Strand och fick beskedet, så vi tog några öl, lyssnade på en DJ som gjorde sitt bästa för att folk inte skulle kunna dansa och gick hem igen. Det var en ganska trevlig kväll trots allt, men lite myspop skulle inte suttit fel i Sverigemörkret.

Idag börjar en special om året som gått här på hypotetiskbloggen försten, den kommer att fokusera på mig och diverse kulturella strömingar som jag stött på. Fast mest handlar det om mig och hur jag förhåller mig till ett av de tuffaste och konstigaste år jag stött på. Följ med under julen när jag går igenom vad som egentligen hände.

Del. 1

2008 inleddes i San Francisco, hamnade i Karlstad, körde söderut mot Rheinfloden och Düsseldorf under sommaren, i slutet av juli tog året en tur två timmar nordväst, till Amsterdam. Där huserade året med kortare utflykter till Paris och diverse innebandy orter som Utrecht, Enschede och Amersfoort. Avslutningen sker i Sälen med stopp i Stockholm, Karlstad och Småland.

Det var ett år med fina samtal, mycket ångest, en skön sommar i varma fina Düsseldorf, med återvändning till Amsterdam och känslan av att känna sig hemma, sen bli överarbetad av studier men gå och se Andrew Bird och i vissa stunder berusas av livet så som endast en eskapistisk romantiker kan. 2008 var året jag på allvar började skriva mer än bloginlägg och fåtalet frilansartiklar, det var året jag började skriva på en roman och kom 100 sidor in, och sen blev en enorm röra som antagligen aldrig blir klar, och som gör mig deprimerad så fort jag tittar på den.

Det var året jag gick med i min första skrivarkurs och träffade en italiensk småbarnsmamma som levt i ett hippiekollektiv, en homosexuell kompositör med en förkärlek för minimalism, en rysk konstnär som ville skriva en barnbok och en frilansare från South Carolina som beskrev sin egen röst som ’Mickey Mouse on crack’. Det var året jag arbetade fram ett konsultprojekt och träffade Lindex HR-chef för att diskutera det. Det var året jag kom på 6-10 plats i en stor skrivartävling i Vagabond efter att ha suttit och skrivit på Starbucks i Düsseldorf och druckit temuggar med kaffe och sen gåt ut i den varma kvällen och vetat att jag skulle hamna på topp10.

Helgens tidschema

Igår när jag försökte sova efter att ha ätit en för stor middag så tänkte jag att det går bra för folk jag bott, eller haft sex med. Mitt ex jobbar på PR avdelningen på De Jong museet i San Francisco, min nuvarande room mate jobbar på Philips, Lynn som jag bodde med i San Francisco är vice president för Craigslist Foundation, StockholmHannes jobbar på någon bank i Stockholm och den information jag har gällande före detta flickvänner brukar också se bra ut på papper. Slutsatsen? Ha sex med mig, eller bo med mig, så går kommer det gå bra karriärsmässigt. Lite svårt att veta om denna korrelation går att styrka kanske.

Här kommer helgens tidschema

Lördag

000-03.30 Födelsedagskalasande för Thomas födelsedag med diverse människor på Kriterion, där trodde en tjej från Lettland att jag var arg på henne och så stod en vacker tjej och tittade på mig med vackra ögon och jag visste inte vad jag skulle göra. Så jag satt kvar och ägnade mig åt meningslösa konversationer med mina klasskamrater istället.

03.30-04.00 köttfärssås och spaghetti och The Dirt

04.00-11.00 sömn

11.00-12.00 uppvaknande, frukost, lyssnande på Bon Iver

12.00-17.00 plugg i datasal

17.00-18.00 lagande och ätande av middag. Kaffe.

18.00-20.00 Gruppmöte i stadsbiblioteket

20.00-01.00 Formaterande av dator, läsande av The Dirt och studerande.

Söndag

01.00-10.00 sömn

10.00-11.00 uppvaknande, frukost, lyssnande på Bon Iver

11.00-15.00 plugg i datasal

15.00-16.00 lunch

16.00-18.45 studerande och intensiva diskussioner på msn angående grupparbete

18.45-21.30 överraskningsfest för norsk kompis som fyllde år. Ätande av mycket godis.

21.30-00.00 träning på presenation och skriva klart grupparbete.

Måndag

00.00-00.30 för mycket kvällsmat.

00.30-02.00 försök till sömn

02.00-02.30 Lyssnande till Bon Iver

02.30-03.00 Läsande av Economist.

03.00-07.00 sömn

07.00-09.00 uppvaknande, frukost, träning på muntlig presentation

09.15-13.00 presentation och seminarium

13.00-14.00 gruppmöte och lunch angående kampanj

14.00-14.30 fika med gruppmedlem

14.30-17.00 Skapa power point för presentation angående barnarbete på tisdag.

17.00-18.00 middag och lyssnande på Belle & Sebastian.

18.00-19.00 Kolla nyheter, facebook, skicka power point, maila, panika över julklappar.

Ja, jag behöver ledighet.

On the threshold of new times

Click here for more videos from Vote For Change

På tisdag inträffar det mest hypade politiska valet under min livstid. Jag har läst, lyssnat, diskuterat bussar, i fikarum, på barer, sett Obamafans i protesttåg i San Francisco, fått ett Hillary Clinton klistermärke från min före detta chef, sett youtubevideos, läst långa essäer i The New Yorker, gått igenom drivor av svenska bloggar, streemat Meet The Press, sett Anderson Cooper på CNN leda paneldebatter och The Daily Show och The Colbert Report trippa över allt blabber med sin klarsynta politiska satir.

På tisdag tar det slut, jag har ända sedan John McCain plötsligt blev galen och först utvalde Palin till sin vice president kandidat och senare försökte stoppa en debatt för att åka till Washington DC för att ”rädda ekonomin”, sagt att Obama kommer att vinna. Mycket tyder på att jag kommer få rätt. Och det går nog inte att underskatta vikten av att han faktiskt vinner, för vad många kanske inte vet är att många unga människor i USA tappat tron på politiken, inte för att dom inte bryr sig, utan för att de inte tycker att det spelar någon roll, det står alltid mellan två äldre vita män, och i kongressen lyder alla efter sin egen partipiska och plånbok. Jag har hört det om och om igen. Den här gången händer något helt annat, och även om risken är stor att även Obama kommer att mynna ut i en politiker som inte skiljer sig så mycket som folk kanske vill och hoppas, så skulle det vara en viktig symbolisk händelse som skulle uppmuntra unga människor att fortsätta engagera sig så som de gjort för Obama. Vinner han inte däremot, då kommer det leda till en både internationell och nationell baksmälla modell jättestor.

Saul Williams är en arg svart politisk rappare och performance artist. Hans två bästa låtar heter Black Stacey och List of Demands och ryker av sylvass samhällskritik fjärran bling bling och glassiga produktioner. I videon ovan ser ni hans bidrag till valdebatten, en energisk skottsalva som är överdramatisk, pretentiös och adlelses fantastisk. I USA handlar val alltid om så mycket mer än de politiska idéer som de olika kandidaterna står för, och Obamas spinndoctors har verkligen lyckats banka in ett enda budskap som kommer slungas runt världen någon gång under onsdagen, nämligen: Change.

Hypotetiskbloggen stämmer in i rubriken i senaste The Economist och säger: It’s Time

The Texas Chainsaw Massacre Scream-A-Long

Idag är det ju Halloween. Förra året var jag på en galen fest på en trendig gayclub i San Francisco där operasångare och dansare uppträdde medan vi åt lyxig plockmat och drack för många Dry Martinis. I år blir det något helt annorlunda, mitt favoritställe när jag bodde i västra delen av staden i somras, De Nieuwe Anita, kör följande grej ikväll:

Halloween Scream-A-Long: Texas Chainsaw Massacre

A HULKING BRUTE WIELDING A CHAINSAW IS COMING RIGHT FOR US! AAAAARRRGGHH! Now you’re in the right mindset to enjoy the newest KLIK! & Play activity. After the Big Lebowski Night, The Animation Night and the Scarface Swear-A-Long, we are proud to present The Texas Chainsaw Massacre Scream-A-Long and accompanying Halloween Party!

Det är lite oklart vad detta egentligen innebär, men ölen kostar 1,80, deras drinkar är som importerad Brasilianskt solsken och i dörren står en kille med världens coolaste mustach. Från vägen ser det inte ens ut som att det är en bar, men väl inne, bland olika soffor och bokhyllor händer det något, gå längre in och du hittar en liten klubbdel i två våningar. Efter några timmar här drar vi vidare till sunkga Doos (öl 1,30), där de som inte orkar cykla till västra delen av Amsterdam håller hov. Finns potential i den här kvällen, min kostym väntas bestå av blodig innebandyspelare.

Dagens låt heter London! och finns på Frida Hyvönens nya skiva Silence is Wild, som är väldigt väldigt fin. Hon kommer hit i december och spelar på Paradisos lilla scen. Jag såg henne där för ungefär två år sedan, då kastade hon vindruvor på oss och sjöng så starkt och bankade så hårt på sitt piano att vi alla blev lite överraskade, på ett positivt sätt.