lördag, december 20, 2008

Live från Karlstad Sweden

Precis som Gustav påpekade i kommentaren till förra inlägget så blev det inget Magic Numbers igår, det kändes snopet och det ända positiva är väl att jag har 300 kronor mer än beräknat. Efter en middag tillsammans med Langhoe och hans Asienturnéhemkomna flickvän så gick jag och Kajsa ner till Strand och fick beskedet, så vi tog några öl, lyssnade på en DJ som gjorde sitt bästa för att folk inte skulle kunna dansa och gick hem igen. Det var en ganska trevlig kväll trots allt, men lite myspop skulle inte suttit fel i Sverigemörkret.

Idag börjar en special om året som gått här på hypotetiskbloggen försten, den kommer att fokusera på mig och diverse kulturella strömingar som jag stött på. Fast mest handlar det om mig och hur jag förhåller mig till ett av de tuffaste och konstigaste år jag stött på. Följ med under julen när jag går igenom vad som egentligen hände.

Del. 1

2008 inleddes i San Francisco, hamnade i Karlstad, körde söderut mot Rheinfloden och Düsseldorf under sommaren, i slutet av juli tog året en tur två timmar nordväst, till Amsterdam. Där huserade året med kortare utflykter till Paris och diverse innebandy orter som Utrecht, Enschede och Amersfoort. Avslutningen sker i Sälen med stopp i Stockholm, Karlstad och Småland.

Det var ett år med fina samtal, mycket ångest, en skön sommar i varma fina Düsseldorf, med återvändning till Amsterdam och känslan av att känna sig hemma, sen bli överarbetad av studier men gå och se Andrew Bird och i vissa stunder berusas av livet så som endast en eskapistisk romantiker kan. 2008 var året jag på allvar började skriva mer än bloginlägg och fåtalet frilansartiklar, det var året jag började skriva på en roman och kom 100 sidor in, och sen blev en enorm röra som antagligen aldrig blir klar, och som gör mig deprimerad så fort jag tittar på den.

Det var året jag gick med i min första skrivarkurs och träffade en italiensk småbarnsmamma som levt i ett hippiekollektiv, en homosexuell kompositör med en förkärlek för minimalism, en rysk konstnär som ville skriva en barnbok och en frilansare från South Carolina som beskrev sin egen röst som ’Mickey Mouse on crack’. Det var året jag arbetade fram ett konsultprojekt och träffade Lindex HR-chef för att diskutera det. Det var året jag kom på 6-10 plats i en stor skrivartävling i Vagabond efter att ha suttit och skrivit på Starbucks i Düsseldorf och druckit temuggar med kaffe och sen gåt ut i den varma kvällen och vetat att jag skulle hamna på topp10.

Etiketter: , , , , , , ,

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

Finns det några möjligheter att boka en träff med den unge aspirerande författaren nu när vi befinner oss i samma stad. Vore hemskt trevligt.

Har du samma mobilnummer eller hur får man tag på dig nu, du verkar ju bojkotta msn?

8:44 fm  
Blogger Patrik Edvardsson said...

Jacob: Jag har samma nummer så det är bara att ringa, jag försökte på ditt gamla nummer med det funkade inte så bra. Vi skulle kunna träffas någon gång i morgon eftermiddag kanske.

7:01 em  
Anonymous Anonym said...

Låter som en plan. Tror jag...tror jag har kvar ditt nummer. Mitt finns på hitta.se. Vi hörs imorrn.

11:22 em  

Skicka en kommentar

<< Home