fredag, augusti 31, 2007

Schyffert tar fram sågen

Henrik Schyffert blev i onsdags utnämnd till årets manliga komiker i Sverige. Hans tacktal var verkligen mästerligt då han drog ut med röjsågen och kapade de flesta komiker i hans väg:




I helgen, när jag fortfarande var i Amsterdam, gav jag som brukligt en skiva i födelsedagspresent, denna gång till Lex. Den slängdes ihop på 15 minuter, så den blev lite hafsig, men den mottogs väl bland all fantastiskt plockmat som Lex dukade upp i sin mysiga lägenhet i nytrendiga södra De Pijp.

1. Shout Out Louds - Shut Your Eyes
2. Justice - D.A.N.C.E
3. Hot Chip - Over and Over
4. Amerie - Gotta Work
5. Architecture in Helsinki - Do The Whirlwind
6. CSS - Let's Make Love and Listen to Death From Above (Spank Rock remix)
7. Girl Talk - Once Again
8. I'm From Barcelona - Collection of Stamps
9. Hey Willpower - Hundredaire
10. Kanye West - Through The Wire
11. Kate Nash - Foundations
12. Klaxons - Golden Skans
13. Lily Allen - Oh My God (Kaiser Cheifs cover)
14. Lo-Fi-Fnk - Change Channel
15. N.E.R.D. - She Wants To Move
16. Niccokick - I Drink To Get Thrilled
17. Phoenix - Long Distance Call
18. The Pipettes - Pull Shapes
19. Simian Mobile Disco - I Believe
20. The Strokes - 12.51
21. Suburban Kids With Biblical Names - Noodles
22. Tiga - You Gonna Want Me

Hennes favoriter efter första lyssningen var D.A.N.C.E och Foundations, två av årets hittills bästa låtar enligt mig.

torsdag, augusti 30, 2007

VM och religion

Världes mest maxade friidrottare?


Jag fick ont i magen när italienaren Andrew Howe (född i Los Angeles, därav sitt engelsktklingande namn) i sitt sista hopp slog till med 8,47 och fullkomligt expolderade i en orkan av grottmanneliknande manlighetsutövning när han slet av sig nummerlappen och visade att han är mannen. Hans mamma blev helt vild och låg ett tag sprattlande på golvet på arenan.

Det är ögonblick som dessa, när alla känslor kommer fram, när resultatet av allt tränande mynnar ut i en prestation som man inte trodde var möjligt som idrotten visar sig allra finaste ansikte. Favoriten Salido lyckades dock knäcka Howe i sitt, och tävlingens, sista hopp och därmed ta sin 18 raka längdhoppsseger. Årets hittils bästa tävling under årets VM.

Gjorde ett test där det kom fram till vilken typ av "teological world view" jag har, såhär blev resultatet:

You scored as Emergent/Postmodern, You are Emergent/Postmodern in your theology. You feel alienated from older forms of church, you don't think they connect to modern culture very well. No one knows the whole truth about God, and we have much to learn from each other, and so learning takes place in dialogue. Evangelism should take place in relationships rather than through crusades and altar-calls. People are interested in spirituality and want to ask questions, so the church should help them to do this.

Emergent/Postmodern

75%

Classical Liberal

68%

Modern Liberal

54%

Neo orthodox

46%

Reformed Evangelical

46%

Evangelical Holiness/Wesleyan

43%

Roman Catholic

29%

Charismatic/Pentecostal

29%

Fundamentalist

21%

What's your theological worldview?
created with QuizFarm.com

onsdag, augusti 29, 2007

Bilder från Spanien

Alhambra, en väldigt viktig borg som är med på Unescos världsarvslista. Ligger vid foten av Sierra Nevada vid Granada, väldigt mäktig, till och med för mig som oftast inte bryr mig om borgar och sånt fjant.
På vägen till The Royal Chapel i Granada, där de katolska kungarna Isabelle och Ferdinand vilar så stötte vi på denna klassiska turist. Notera att han kombinerar knästrumporna med en trendriktig makväska med hög passform, samt en helvit keps han antagligen fått som premie efter att ha beställt en Kalle Ankas Pocket prenumeration till sin son.

I södra Spanien har alla städer en så kallad "Feria", i staden Motril där Luis bor på sommaren hette den väldigt logiskt "Feria de Motril". Det är typ som en stadsfestival i Sverige, men eftersom det är varm och Spanjorerna är rätt galna människor så är det ändå en speciell tillställning. Sista dagen var det fyrverkerier på stranden, vi var där med kameror och Rom & Cola.


Polen var välbesökt på eftermiddagarna efter frukosten runt klockan 2.

Adam (Canada), Luis (Spanien) och Patrik (Sverige) chillar (Flo Mo uttryck) vid någon sorts kyrka, notera mina trendriktiga sneakers som en pissfull spansk kille kommenterade på en fest genom att komma fram och säga: I like you shoes, och sen gå där ifrån utan att jag han säga något.

The Go! Team i Göteborg (Way Out West) var dans och galenskap, deras musik borde vara stapelvara i varje hockeyhall.


Idag var det ju även tänkt att jag på ett komiskt och intresseväckande sätt skulle förklara min framtid. Tyvärr har det dykt upp omständigheter som fördröjer detta beslut något. Så ni får helt enkelt hålla tillgodo genom att pendla i ovisshet.

tisdag, augusti 28, 2007

V. Gärdesgatan is a graveyard

en vecka och en dag sedan, toppen av ett sandberg utanför Cabo De Gata


Enligt last.fm så är det 1 dag, 10 timmar och 5 minuter sen jag, Ben, Gail och Denis satt hemma hos Denis och lyssnade på I Am John med Loney, Dear och tog det lugnt. Det var konstigt att komma tillbaka till Amsterdam, inte för att det kändes främmande, utan för att det kändes som hemma. Vi cyklade runt, hade en vild kväll på Melkweg, diskuterade ämnen som av någon anledning bara kommer upp i Amsterdam. Nu sitter jag i föräldrahemmet igen och jag kan känna hur en dysterhet sakta smyger upp bakom mig.

Hur som helst så kommer hypotetisk inte att lägga sig platt och låta sig köras över av alla värmlänningar i träskor, nej, istället planeras det för fullt för nästa äventyr. I morgon kommer jag offentliggöra lite av detaljerna i denna masterplan, som återigen kommer att förflytta redaktionen utomlands. Idag ska jag läsa klart On The Road, samla papper i en hög och försöka styra upp en månads gymkort. Och så kommer jag vara lite dyster, och nostalgisk, över allt det som Amsterdam var, och är.

Kronenburg double doves and herbs actions speak louder than words
Get fucked up sat on the curb
Street geezers
Accept me as your own
Let me make myself at home
I just ain't a clone

The Steets – Who Dares Wins

söndag, augusti 26, 2007

med Buddisttemplet utanför mitt fönster

friterad frukost, Motrilstyle

Som jag tidigare berättat har hypotetiskredaktionen förflyttat sig till Amsterdam. Lite för inspiration, lite för eskapism, och en hel del på grund av att det fortfarande är skitkul att cykla omkring och plinga på vilsna turister. Eftersom jag huserar mitt i Chinatown, norr om Nieuwmarkt så har jag det nöjet varje dag.

Förutom besök på diverse barer och klubbar så har jag även kollat in den nya Amsterdambilioteket, som är storslaget, både när det gäller design, utsikt, och inredning. På sjätte våningen finns en nice restaurang med utsikt över hela staden, ett måste för er som planerar att komma hit. Var även en sväng på Foam, ett fotomuseum med en intressant utställning av Frankrikes mest kände amatörfotograf under tidigt 1900-tal och någon socialrealistisk amerikan med en något diffus antiglobaliseringsagenda.

I morgon flyger vi (redaktionen) hem till Karlstad igen, pappersarbete in absurdum väntar. Ni som fortfarande inte riktigt vet vad som händer med mig under hösten kommer under veckan att få klarhet i detta.

Idag kollade jag och David på Ajax – Herenveen på något riktigt sunkhak vid superturisttorget Rembrandplein, Herenveen var bäst i första men föll ihop totalt efter två snabba Ajaxmål i slutminuterna av första halvlek. Kennedy spelade 70 min och visade prov på fin teknik och skapade en hel del. Suazo, som Markus Berg ersatte i Gronigen, gjorde två mål och redan nu säger Ajaxfansen att han gjort mer än vad Babel gjorde under hela förra säsongen.

Kollade även Chelsea – Portsmouth igår, och imponerades återigen av Portsmouth, som har ett väldigt spelskickligt lag som absolut inte lade sig platt. Sol Campell visade att han fortfarande är en lysande markeringsspelare, och gjorde det väldigt svårt för Chelseanfallarna. Muntari var rörlig Utaka var nästintill omöjligt att ta bollen ifrån, säkerligen ett lag som kommer plocka många poäng under året. Chelsea ser starka ut.

Nu ska det tydligen lagas någon form av lunch här…

fredag, augusti 24, 2007

Bakåt och upp i luften

utsikt över Granada

På internet ska det gå snabbt, några timmar efter en konsert så ska man kunna läsa om den, precis som GP gjorde under Way Out West. Men, eftersom hypotetisk är en av västvärldens kändaste antiestablishmentbloggar, så gör vi det lite annorlunda. Istället för att presentera något nytt så kommer jag nu publicera lite saker jag skrev på flygresan ner till Malaga, för en dryg vecka sedan. Altså, hypotetisk går bakåt i tiden, och upp i luften, för er skull.

Sitter på Sterlings flygplan någonstans över Europa, med datorn i magen och minimalt benutrymme seglar vi sakta ner mot Malaga. Förvånande nog är planet knappt halvfullt, trots en sommar som borde innebära jaktsäsong för bittra arbetare hemma efter fyra veckors regn i en husvagn någonstans i Västsverige. Sterling Magazine är för övrigt en av de bästa ombord tidningar jag läst, bland annat med en stor artikel om svensk musik, även om bandvalen var rätt standard (Shout Out Louds, Jens Lekman, The Sounds osv.). Jag skickade ett mail till Luis och sa att Gud kissade på oss här i norr, han skrev tillbaka att Gud aldrig kissar på Malaga och att jag och min bleka hud borde lagra upp på solskydd. Det låter ju rätt bra det här.

Sista dagarna i Göteborg gick i lugnets tecken. På söndagen brändes inte många kalorier, då jag först kollade på Chelsea – Birmingham, en riktigt konstig match. Chelsea fullständigt körde över Birmingham i princip hela matchen, men ett riktigt turmål av Forsell och en fantastisk enmansprestation av Kapo (Glen Johnson skickades ut till halva priset kön för en West End föreställning) gjorde att det ändå stod 2-2 i halvlek. Men som Chelsea fan var man ändå aldrig riktigt orolig, inte med Malouda, Wright-Phillips och Kalou som fullständigt sprang bort Birminghamspelarna som inte kunde komma underfull med försvarsspelet. Lite mindre slarv av Chelsea och matchen kunde slutat med mycket större siffror. Även om Glen Johnson visade svagheter i det defensiva arbetet så var det ett rörligt, oerhört snabbt och vackert spelande Chelsea, och med poängtapp för United så ser det ljust ut, trots alla skador. Birmingham får det svårt i år, men Kapo visade fina kvaliteter, och svenske Larsson gjorde så gott han kunde på sin mittfältplats.

På kvällen såg vi på Simpsons filmen, riktigt bra, även om jag tycker det blev lite väl mycket slapstick-Home-humor ibland. Jag och Gustav drack världens största drickor, så gör man tydligen i Göteborg eftersom det var enda storleken som fanns.

Måndagen var skärgårdstur med syster och hennes japanska vän. Låg på någon klippa och läste On The Road. På kvällen lagade vi supersvensk mat med köttbullar och kokt potatis. Gustav tände tre ljus med en tändsticka, maxat värre. Japanskan förstod inte alls hur man kunde ha lingonsylt tillsammans med köttbullar. Jag frågade om Japans låga födelsetal (1,26) men fick inget bra svar. Inte heller när jag presenterade The Economist rapport som beräknar Japans folkmängd till 95 miljoner 2050 (126 miljoner nu) kunde hon kommentera. Däremot gillade hon Stars nya skiva.

Jag har också slagit vad med Cheryl om att jag under min vecka i Malaga kommer att se minst 50 katter på gatan, visst borde det finnas en massa lösa katter i södra Spanien,… eller?

Tips på internet lönar sig.

The Economist skriver om två nya newslettersystem där man plockar ut de 20 bästa eventen i stora städer, istället för att i New York magasinet TimeOut ha 500 events att välja bland på en måndag. Conceptet är tydligen extremt framgångsrikt, i USA är det Flavorpill som tipsar trendkänsliga yuppies i städer som New York och San Francisco, medan en europeisk variant hete ”le cool” och bland annat finns i Barcelona och London. Företagen har nu även börjat arbeta med guideböcker för städer och ”le cool” gör till och med en in-flight tidning för det spanska lågprisbolaget Vueling. Frågan är när dessa kommer till Sverige, för visst är Nöjesguiden och DN på stans långa listor av evenemang rätt intetsägande.

Hypotetisk befinner sig för närvarande i Amsterdam där han lever syndigt utan hållbar dygnsrythm eller vitaminer.

söndag, augusti 19, 2007

Live in Motril

Hello dear readers, since there is no swedish letters here in southern Spain, this will be in English. Mr. Luis has hooked up us with a giant house here in Spain, complete with more marble than in a turkish bath and a swiming pool. Life here in Spain is not really like in other places, since it is crazy warm during the day, most people spend it sleeping or wathing bad spanish sope operas. Since we have been out drinking rom and coke most evenings, we have choosen the alternative the contains sleeping. Yesterday we were at the bech at some club, we got home around eight this morning, so naturally we are all feeling a bit tired and broken down.

We have done other things except destroying our bodys though, on thursday we went to Granada, about an hour noth of here close to Sierra Nevada. A really beautiful city with lot`s of important historic monuments, among them something that looked like grafitti tags on a church, but acually was something Franco ordered to do under his reign. Granada is pretty much like Madrid during the summer, which means that you really can be there, it was 38 degrees on thursday and when we rolled down in Luis Peugeto 206 in the evening towards the breeze of Motril, it was a nice feeling.

Since Lous is social as hell there are five pople with ties to Amsterdam here right now, so we are one mulicutlurat group when we make our way to the life in Motrli.

Tuesday I´m heading for Amsterdam, wher I will be able to use a swedish keyboard again, should be sweet.

Let´s kick some Liverpool ass today!

over and out.

söndag, augusti 12, 2007

Kanye försökte köra över Way Out West


Det kändes lite som att Kanye West hade bestämt sig för att springa ut och köra över Way Out West publik. Som uppladdning hade han åkt privatplan från New York där han tydligen arbetat till klockan fem på morgonen med att färdigställa sin nya skiva Graduation. Det sket förstås arbetarklassGöteborg fullständigt i, men när stråkkvartetten sådär divalämpligt inleder introt till Diamonds Are Forever en kvart försent, då har precis hela festivalen samlats. Kanye går ut stenhårt och springer fram och tillbaka på scenen, lite som en väklädd hip hop artist som springer idioten. Publiken (och jag) blir minst sagt vilda av att se denna träningspassliknande rap performance och vi viftar på händerna som om vi inte gjort annat än hängt på Jay-Z videoinspelningar de senaste fem åren.


Kanye har planerat konserten väl, inleder stenhårt och avslutar ännu hårdare med låtar som Jeus Walks, When it All Falls Down, Golddigger och Touch The Sky. I mitten trycker han även in ett lite malplacerat duetternade med Peter Bjorn & John. Det sitter lite sådär, men eftersom det är väldigt kul att se dessa tre svenska pojkar med en amerikask superstar med borderline storhetsvansinne blir det ändå fantastiskt.


Även om det är lite otight ibland, och det märks att Kanye inte riktigt är 100 när det gäller rösten, så är det kul att se att hans matchostil bländas rejält av den enorma publikresponsen. Och när han lite pojkigt säger att det är den galnaste publik han spelat inför så inser jag att det nog var vi i publiken som körde över Kanye. Men eftersom han aldrig ger sig, så får vi väl säga att det blev oavgjort.


Resten av festivalen var Shout Out Louds (väldigt svettigt och fint, LaaksoMarkus var med och skrek lite på Hard Rain, även om det var lite oklart varför)


Peter Bjorn & John visade att det blivit väldigt mycket proffsigare live än för drygt ett halvårsedan i Amsterdam. Det blir väldigt mycket rock ibland, och jag har fortfarande lite svårt för live versionen av The Chills, men en avskalad Amsteram, en rivig Let´s Call It off, superhitten Young Folks (med Annika Nordling på sång) och ev avslutande vulkanutbrottig Up Against The Wall gör att det blir en riktigt bra konsert. Peter har för övrigt växt fram till en superenergisk sångare som studat och hoppar energiskt genom hela konserten. Väldigt bra.


Regina Spektor var regn, så vi stod under ett träd. Det var ömsomt fantastiskt, men ibland blev det lite väl mycket lekskola och humor. Men hennes röst fick tyst på de flesta besökarna och hennes naturliga utstrålning saknar motstycke i dagens pianoklinkar samhälle.


Erykha Badu hade världens stösta afro, gulddetaljer och en Pink Floyd t-shirt. Det lilla vi såg lät väldigt bra och funkigt, men en mat och sittpaus hägrade.


Säkert gjorde kanske sin sista spelning någonsin. det lät fint och även om jag kan ha lite svårt för de ursvenska småstadsvisorna så satt det mesta perfekt igår, och publiken gav väldigt mycket kärlek till bandet.


The Ark hade helt galna kläder förstås, men eftersom det ösregnade så satt vi, och några tusen andra och muttrade i Alzeah tältet istället. Efter en halvtimme gick Spoon på och vi fick lite bredbent riffig indierock, kanske lite väl inrutat ibland, men med en låtkatalog med många fina nummer så var det ändå en fullt gonkänd konsert, där frontmannen hade en naturliga aura som påminnde mig och Josh Homme i Queens Of The Stone Age, fast lite mindre och kanske inte riktigt lika cool. Men han är ju en god förebild.


Vad som hände sedan vet ni redan, Kanye kom, och sen blev sig inget riktigt likt.

lördag, augusti 11, 2007

lött och regndans


Way Out West har en dag kvar, Gustav sitter med min röda mössa och dricker öl och kollar på texttv. Det är lite konstigt med stadsfestival. Här kommer lite grejer i punktform, för jag orkar inte skriva något längre.


Pustervik var ett skämt, vi var där 21.05 (de öppnade 21) och kom inte inte med våra band. Vilket gjorde att vi missade Trail Of Dead.


Istället gick vi till Trädgårn och kollade på Low, som var lite deprimerande, men väldigt fint. Ochså Wowen Hand, som lät som någon hednisk jägare, komplett med konstiga indianljud. Vi såg en kvart och sa sen hej då till prärien och gick till nån jäkla båt istället. Den var propfull med en massa fulla kids och Djn på övervåningen hade säkerligen minst två Lillie & Sussie plancher i vardagsrummet. Det var dock rätt trevligt och efter en taxiresa där Gustav lurade iväg oss lite fel så kunde jag somna på min elektroniskt uppblåsbara luftmadrass som han försett mig med.


Gårdagen spenderades på det riktiga festivalområdet där vi fick se Albert Hammon Jr (gitarrist i Strokes och föredetta pojkvän till Dew Barrymore), eftersom har har ungefär världens coolaste gitarrstil så var det riktigt nice, trots att låtmaterialet vinglade lite, och bandet av någon anledning spelade borderline hårdrock emellanåt. Efter detta blev det vad jag trodde skulle vara postpunk i rakt nedstigande led från Bloc Party med New Young Pony Club, istället blev det mer electro, och jäkligt mycket afrikanskinspererad huligandans av den kvinnliga sångaren. Publiken älskade det (GPs recencent har uppenbarligen tagit droger) men hennes monotona tonläge och svaga låtkatalogen drar ner intrycket. Efter detta blev detta åt vi världens största korv innan jag och min syster drog och kollde på Bloc Party. Det var gårdagens höjdpunkt. Kombinationen av energisk pop, soulsamplingar, electro, två trummor och kanske världens sexigast frontfigur gjorde att man stod och log som ett fån medan kroppen dansade omkring för sig själv. Nya låtarna lät fantastiskt.


The Hives såg taggade ut, men snacket var torrt och gjort, och de nya låtarna jag hörde lät skit.


Architecture In Helsinki var spralliga och gjorde om sina gamla låtar. Eftersom dom är från australien så var det omöjligt att förstå mellansnacket, men någn låt kan ha handlat om en älg i Göteborg.


nu ska det drickas Wisby Pils och laddas inför Shout Out Louds

tisdag, augusti 07, 2007

Intervjuer

Diplo och M.I.A., och nån snubbe i hatt

Det är någon sorts värmebölja här i Karlstad. Men jag sitter fortfarande i pappas kontor och arbetar/går in på varje websida jag kommer på, så det märks inte så mycket.

Har läst en hel del intervjuer på Pitchforkmedia. Dom är bra, för dom är långa, och skrivna endast som dialog, så det känns som man sitter och lyssnar när två personer för ett samtal. Istället för att tvingas läsa journalistens mer eller mindre långsökta kvasipsykologiska analyser. Idag har jag läst intervjuer med M.I.A, som verkar ha en riktigt grym skiva på G. Hon var helt galen för att Diplo får för mycket credd för hennes debut, fantastiska Arular, och hon skyllde allt på Pitchforkmedia, vilket gjorde intervjun väldigt speciell och konfronterande. Läser (och tittar på en snygg bild på henne) gör ni här: http://www.pitchforkmedia.com/article/news/44529-mia-confronts-the-haters

Andra intervjun var med Paul Banks, som är sångare in Interpol. Det som är intressant med Intrpol är texterna, som folk ofta anser vara provocerande dåliga, och inte sällan helt obegripliga. Så här säger Paul om det:

I don't really get a lot of clarity in my everyday life and my interactions with people. Most things that happen to me aren't very straightforward. They're either vastly confusing, or I realize that I'm inventing whatever meaning I'm deriving from whatever happens and it's filtering through my own indulgent perspective. So nothing is really cut and dry in the first place, so it seems sort of disingenuous of me to act like things are very straightforward when I don't perceive them that way. I perceive everything to be constantly subjective and strange. My version of truth in what I express, it feels like that opaque quality that you're talking about. It's just me being legitimate.

Pitchfork: Do you ever write lyrics and mean nothing at all by them?

PB: No [laughs]. But there are times when some idea just falls from the sky, and I don't exactly know what it means but I feel it. There are times when I've obeyed the purest of indulgences, where I don't even know where the fuck [something] came from, but in a way that will start to make sense to me. And those are even more precious, sometimes, than things I consciously construct. It's mostly consciously constructed, but at times I will obey that idea that falls from the sky.

Här hittar ni hela intervjun: http://pitchforkmedia.com/article/feature/44422-interview-interpol

måndag, augusti 06, 2007

Edvardsson summer get away 2007



Sista planeringsmötet för sommaren. Sista uppgifterna innan tåget mot Göteborg rullar iväg klockan 16.00 på onsdag. Sista mötet innan nu helt utsålda Way Out West. Det fanns inte ett uns av sentimentalitet när jag och Bo gick igenom det sista jag ska arbeta med. Efter nästan sex veckor av skrivande, läsande och redigerande så ska jag försöka att koppla bort under drygt två och en halv vecka. Det kommer väl att gå sådär eftersom jag fortfarande inte har gjort klart med höstens aktiviteter, så det kommer väl att sluta med att jag sitter och trycker på ett internet café i Malaga och skickar iväg resumeér istället för att dricka paraplydrinkar vid havet. Hur som helst, the Edvardsson summer get away 2007 innehåller följande reseplanering:

8 Aug Karlstad – Göteborg SJ
mål: Way Out West festivalen i Slottsskogen. Inspektera Gustavs nya lägenhet. Träffa syster, och förhoppningsvis lite annat löst folk.

14 Aug Göteborg – Malaga Sterling
mål: Bli jäkligt brun och hänga med spanjoren Luis i Malaga en vecka. Det rycktas om flertalet aktiviteter som är dåliga för hälsan.

21 Aug Sevilla – Amsterdam Clickair
mål: Träffa Ben, Gail, Camille, James, David och andra personer som fortfarande är kvar i staden. Möjligvis se Ajax – Herenveen, möjligtvis ta en överdrivet lång cyckeltur.

27 Aug Amsterdam – Karlstad SAS/Skyways
mål: Hemma hos föräldrarna igen, stor sannolikhet för mental kollaps om framtiden är lika osäker som nu.

Ambitionsnivån och tiden är ambitiös, och ingen vet riktigt hur det kommer att sluta. Men en sak är säker, om det är någonstans ni kommer att kunna följa mig så är det precis just här. Frågan är: har dom internet i Malaga? Och om dom har det, hur stor är sannolikheten at Luis har det?

Patrick ringde från Zürich igår kväll mitt under Shout Out Louds spelning, det är en liten tradition som Patrick har, att ringa i konserter i Schweiz då svenska band spelar. Lite fint ändå. En gång fick jag höra hela My Secret med Anna Ternheim på min mobiltelefon, det var vackert, och lite spraktigt.

fredag, augusti 03, 2007

Schyffert om Karlstad

Har spenderat lite för mycket tid av dagen på Schyfferts blogg, som har en massa väldigt roliga videos, här ett videodagboksinlägg när han åker till Karlstad.


Check out this video: Videodagbok 22 nov 2006



Add to My Profile | More Videos

torsdag, augusti 02, 2007

Frisbeegolf

Why are you scared to dream of God
When it's salvation that you want?
You see stars that clear have been dead for years
But the idea just lives on...
- We Are Nowhere And It’s Now


Idag spelade jag frisbeegolf. Jag blev sist och träffade mest träden, istället för de fairways som mest bestod av stigar och barr. Det är ju egentligen en rätt töntig sport, som passar bäst för det fantasilösa husvagnsfolket på Skutbergets camping. Men jag har kommit fram till att min exil i min pappas kontor (eller på Tjänsteutveckling i Karlstad AB, som jag föredrar att presentera det) innebär att det är helt ok att gå omkring och bli myggbiten och kasta frisbees i träd.

Skickade AmsterdamDavid på Hammarby – Malmö, det blev förstås skandalscener. Jag varnade honom att det kunde bli lite hatisk stämning, men eftersom han kommer från Holland (läs: flest fotbollshuliganer per kapita i EU) så oroades vi inte för det. Det finns mycket trevligt med Hammarby, men det är väldigt svårt att komma ifrån att det finns sjukt mycket svin på den långsidan där detta nu inträffade. Jag stod själv där för två år sen, också den matchen mot Malmö, och även om Bajen har väldigt många roliga visor, så har jag nog aldrig hört så mycket brutalt hat som då, och jag har ändå stått vid Black Army på Råsunda flera gånger.

Almodovar har filmvärldens bästa färgsinne.

We Are Nowhere And It’s Now / Old Soul Song (for The New World) med Bright Eyes är en sån där fantastisk dubbel, som jag spelar om och om igen nuförtiden. Kanske är det för att jag fått läsa en början på en bok av en vän i New Jersey, som borderlinestalkar bandet. Fast du kan nog också gilla det här. Även om du inte har en vän i New Jersey. Du hittar låtarna som spår nummer 2 och 3 på den av mig tidigare grovt underskattade skivan ”Im Wide Awake It’s Morning”. Gillian Welsh som nyligen var i Stockholm sjunger på båda låtarna. Sen kommer Lua, som är en sorglig och bräcklig låt. Den är förstås också fantastisk, men det förstod jag redan första gången.

onsdag, augusti 01, 2007

de fläskigaste låtarna sen bacon


Jodå, även hypotetisk kommer att förhålla sig till Ingmar Bergman.

Jag tog två timmar ledigt för att under eftermiddagen igår för att kolla på Det sjunde inseglet, som helt klart hade sina poänger. Något oväntat smög sig lite svensk stolthet in i mig när jag pratade med Cheryl och förfasades över att hon inte hade hört om Bergmans död när jag pratade med henne i mångaskväll. Hon hävdade att den största nyheten i USA då handlade om någon död ”football coach”.
Även om jag personligen inte sett många av hans filmer, så märkte jag hur stor han var utomlands, för nästan varje gång jag diskuterat film med någon som inte har Con Air på sin top10 lista så dök hans namn upp. Och varje gång fick jag erkänna min relativa okunskap medan de kunde stå och förklara hans storhet minst lika ärligt som Woody Allen har gjort. Så jag har alltid varit lite stolt över att vara från samma land som Bergman, för det finns något uppenbart exotiskt i hans filmer, och jag tror att det har mycket med hans förmåga att gestalta det svenska svårmodet, som faktiskt är väldigt, svenskt. Så om ni, precis som jag, har lite dålig koll på honom så passa på att se några filmer nu när SVT kommer att visa dem. Här kan man se vad och när: http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=71995&a=876156&lid=puff_876478&lpos=lasmer

Annars har jag läst i en kommande bok från Oxfam om IKEA, en vänstervriden ThinkTank som tvingat Starbucks att bättra sig när det gäller att betala kaffeodlare, och här är man inte nådig mot möbeljätten, tyvärr håller argumentationen ofta väldigt låg nivå och det smyg(?) kommunistiska anti-konsumtionsjargongen blir rätt tunn ofta. Ändå uppskattar den ironiska tonen mot det lite präktiga och duktiga IKEA konceptet, även om den inte kommer att användas speciellt mycket i den bok jag håller på med.

Genomgick två intervjuer med en PR-firma i San Francisco igår. Har ytterligare en idag. Tyvärr kände jag mig lite stel i telefonen medan bossen på företaget verkade vara något av ett socialt monster. Jag får väl skylla på Bergmans svårmod.

DAGENS SKIVA
Editors nya skiva An End Has A Start har inte bara en övertydlig titel, utan innehåller även de fläskigaste låtarna sen bacon. Det är högt flygande brittisk ångest, maffigare refränger än Coldplay och en liten gnutta av den där svärtan (eller svårmod till och med!) som gör att bandet aldrig kommer ur jämförelsen med Interpol. Det märks att Editors bestämt sig för att kliva upp på de stora scenerna, för det är enorma gester rakt över, och jag måste säga att jag älskar det pampiga. Jag älskar den pumpande basen i ”Smokers Outside The Hospital Doors”, jag gillar tempostarka ”Bones” och ”Put Your Head Towards The Air” är en sån där låt som börjar med lite piano och slutar på andra sidan U2. Och gitarren i Escape The Nest river ner alla väggar, eller klöser lite i tapeterna i alla fall. Om du inte kvävs av lite ångest, och mycket pampighet, då kan Editors vara något för dig.