Frisbeegolf

Why are you scared to dream of God
When it's salvation that you want?
You see stars that clear have been dead for years
But the idea just lives on...
- We Are Nowhere And It’s Now


Idag spelade jag frisbeegolf. Jag blev sist och träffade mest träden, istället för de fairways som mest bestod av stigar och barr. Det är ju egentligen en rätt töntig sport, som passar bäst för det fantasilösa husvagnsfolket på Skutbergets camping. Men jag har kommit fram till att min exil i min pappas kontor (eller på Tjänsteutveckling i Karlstad AB, som jag föredrar att presentera det) innebär att det är helt ok att gå omkring och bli myggbiten och kasta frisbees i träd.

Skickade AmsterdamDavid på Hammarby – Malmö, det blev förstås skandalscener. Jag varnade honom att det kunde bli lite hatisk stämning, men eftersom han kommer från Holland (läs: flest fotbollshuliganer per kapita i EU) så oroades vi inte för det. Det finns mycket trevligt med Hammarby, men det är väldigt svårt att komma ifrån att det finns sjukt mycket svin på den långsidan där detta nu inträffade. Jag stod själv där för två år sen, också den matchen mot Malmö, och även om Bajen har väldigt många roliga visor, så har jag nog aldrig hört så mycket brutalt hat som då, och jag har ändå stått vid Black Army på Råsunda flera gånger.

Almodovar har filmvärldens bästa färgsinne.

We Are Nowhere And It’s Now / Old Soul Song (for The New World) med Bright Eyes är en sån där fantastisk dubbel, som jag spelar om och om igen nuförtiden. Kanske är det för att jag fått läsa en början på en bok av en vän i New Jersey, som borderlinestalkar bandet. Fast du kan nog också gilla det här. Även om du inte har en vän i New Jersey. Du hittar låtarna som spår nummer 2 och 3 på den av mig tidigare grovt underskattade skivan ”Im Wide Awake It’s Morning”. Gillian Welsh som nyligen var i Stockholm sjunger på båda låtarna. Sen kommer Lua, som är en sorglig och bräcklig låt. Den är förstås också fantastisk, men det förstod jag redan första gången.