Örebro University is a graveyard

Det blev inget DJ-set i Örebro. För få sålda biljetter har fört mig till en arbetsdag i Karlstad innan jag beger mig till Stockholm i morgon istället. FestiValborg var något som min vän Markus arbetat väldigt hårt med under en lång tid, tyvärr såldes det inte tillräckligt många biljetter, så här kommenterar jag det på deras forum:

Det finns ingen nyfikenhet, ingen ork, inga ambitioner, inga pengar, mest en massa personer som vill dricka tyskimporterad öl i kärlekslandet och bli packade. Det är hur jag tolkar Örebros studenter, det har varit samma visa tidigare tidigare år, men drogs väl till sin spets nu.

Precis som folk tidigare sagt så är produkten FestiValborg tydligen inte intressant längre, vad det beror på är väldigt svårt att sätta fingret på, men det stärker intrycket av att Örebro Universitet är ett kulturlöst Universitet som anamat något sorts gnällbältesmentalitet där man är ointresserad av kultur i allmänhet.

FestiValborg ville skapa en fest för Örebros studenter, svaret blev ett tydligt: Nej, det vill vi inte ha. Man kan argumentera genom krass ekonomisk tillgång/efterfrågan retorik om man vill det, men jag tycker att det hela är väldigt sorgligt.

Följ debatten på deras FestiValborgs forum här:
http://www.festivalborg.nu/guestbook.php

Here we go again...

Då är det återigen dags att packa väskan, bli stessad över att ha glömt något, och ge sig av. Eller JAÄÄ DRAAAR, som Timbuktu brukar säga. Den här gången blir det Amsterdam/Örebro/Stockholm, i den ordningen som står på schemat. Amsterdam kryllar enligt uppgift av gamla bekanta, bland annat Man UtdJames som träffade Snoop Dog på hans favorit Coffe Shop under veckan. I Örebro ordnas det festligheter i dagarna två i regi av FloMo, han har lyckats boka in mig för ett exklusivt DJ-set som kommer innehålla en hel del godbitar som kommer få publiken att reagera, det ryktas även om att Andreas på landet återigen ska bygga upp sin sönderblåsta bastu för hypotetisk ankomst.

Efter det rullar redaktionen vidare till Stockholm där Langhoe har öppnat upp sin nya paradlägenhet för några dagar. Vad som kommer att hända under denna vistelse är fortfarande mycket oklart, men hypotetisk har skrivit "Bombay Saphire" högst upp på inköpslistan, så förhoppningen om några fina dagar borde inte behöva revideras.

På bloggen kommer ni förstås att läsa det allra senaste när det gäller denna road trip som går under parollen "hypotetisk fuck your brother soundsystem European tour 2008", lite sådär anspråkslöst som vi gillar det.

Föresten, Düsseldorf i juni, vad tror ni om det?

Ballongen som sprack

Som Chelseafan är man omåttligt nervös när man återigen ser sina blåa riddare springa ut på Anfields gröna matta, den som brutalt sänkte oss både 2005 och 2007. Igår var det återigen dags och det blev ungefär en sån där match vi förväntade oss. Skertl låg som ett lapptäcke på Drogba under hela matchen, lika var det på andra sidan mellan Terry och Torres. Första halvleken präglades av ganska slarvigt passningsspel från Chelsea sida, Drogba tvingades försöka ta emot omöjliga långbollar på sidorna medan Cole och Malouda på kanterna gjort sitt bästa för att gömma sig. Liverpool hade sina egna problem, med en Gerrard som inte fick mycket plats att styra spelet med Makelele i hasorna. Mot slutet av halvleken lyckades dock Liverpool höja tempot och i 43 minuten kom också ledningsmålet, efter att Lampard fumlat med bollen och Makelele lekt Karate kid i straffområdet kunde Kuyt placera bollen mellan benen på utrusande Chech, iklädd moderiktig hjälm med hakskydd. I detta läge jublade säkerligen Glenn Hysén, som helt riktigt blivit förpassad till något sorts kontrollrum där han fick ta emot vad som verkade vara mycket tvivelaktiga mail. Vi som höll på Chelsea målade upp tidigare mardrömsscenario medan Anfieldklacken sin vana trogen förvandlades till en ångande maskin som varvade upp varje gång flyfotade Ryan Babel gång på gång kom förbi Ferreira på vänsterkanten. Det såg helt enkelt ganska besvärligt ut för Chelsea.

I andra halvlek blev det inte bättre, Liverpool spelade snabbt passningsspel och Chelsea envisades med att försöka lyfta mot Drogba som helt saknade understöd,. Carragher och Skerl turades om att ta hand om bollarna istället. I Chelseaförsvaret var Terry som vanligt ståtlig och precis i sitt agerande, medan Carvalho lyckades hamna på mellanhand ibland. Buttre Grant på Chelsea bänken insåg att något behövde göras, och vi som kollade såg det som självklart att han skulle byta ut Malouda, som fortfarande gömde sig på sin kant, mot snabbe Kalou.

Istället plockar han av Joe Cole, som visserligen missat en gyllene chans i första halvlek, då han likt Makelele, också försökt leka Karate Kid efter en fantastisk Lampardpassning, med samma tveksamma resultat, men som ändå visat med än Malouda. Några minuter senare är Malouda otroligt nära ett utjämna efter ett snabbt anfall där Lampard elegant förlängt en passning från kanten. Chelsea fortsätter att spela bra, Liverpool sticker mellan med en jättevolley från Gerrard som Cech akrobatiskt lyckas tippa över ribban. Mot slutet av matchen gör Grant ytterligare ett konstigt byte då han byter ut Ballack, som växt in i matchen allt mer, mot Anelka. Allt tyder nu på att Liverpool kommer att vinna första matchen med 1-0, och man är mycket nära att göra ytterligare ett efter snurrigt försvarsspel i Chelsea efter en hörna. Istället kliver inbytte Riise in i handlingarna när han i matchens absolut sista minut styr in ett till synes ofarligt inlägg från Kalou i eget mål, förvisso med Anelka i ryggen, men ändå.

Jag, som precis uppgivet sagt att det skulle var så skönt om Chelsea kunde få ett riktigt skitmål sekunderna tidigare tror inte att det är sant, reaktionen på Anfield är den samma, det är som att spräcka hål på en uppblåst ballong. Drogba står och sliter i sitt Chelseamärke på tröjan, och skriker ”Come on” om och om igen, medan Torres och energiknippet Marcherano ser ut som om de precis sett ett spöke som kommit förbi och tagit deras Champions League final biljett.

Förra veckan kom Heskey i sista minuten och förstörde en given Chelseaseger på Stamford Bridge, idag kommer Riise och nickade in årets viktigaste Chelseamål i sista minuten på Anfield Road, det är sånt som inte händer, det är sånt som gör fotboll till världens största sport.

I väntan på något

Får ni ibland intrycket av att det inte händer något? Jag brukar få det ibland, till och med nu, när jag sitter med min bultande vänsterfot på skrivbordet och läser att Meat Loaf kommer till Linköping i sommar, så känns det som det som inget händer. Kanske är Meat Loaf definitionen på händelselöshet? Jag har fått en blödning i min vänsterfot föresten, därav bultandet. Blödningen har inget med helgens Göteborgsbesök att göra. I Göteborg var det sol, Gustav visade tydliga shopoholictendenser och på en efterfest nära korsvägen stod jag och diskuterade Mia & Klara alldeles för länge med någon tjej. Gustav presenterade mig som ”han bor i Karlstad med sina föräldrar”, det var lite kul faktiskt. Cut Copy var riktigt bra, vi dansade längst fram med en massa småsvettiga 18-åringar till alla dom där fantastiska låtarna från deras skiva. CDOASS öppnade för dem, och var fruktansvärt dåliga. All den snirklighet och galenskap som fanns när Andreas bokade dem till Radio Campus fest (den med gammal sandstrand på golvet) var borta, nu var lät det som dom plockat upp några låtar som The Rapture kastat ut till råttorna. Inte så kul.

I Göteborg blommade körsbärsträd också, väldigt vackert. Men, egentligen händer det inte så mycket just nu. Jag har lite i smyg arbetat fram en masterplan för min framtid, den innehåller många problem, bland annat att jag kommer förbi ganska fattig under en förhållandevis lång period, och att jag måste lära mig tyska. En finsk forskare som åt middag hos oss igår sa att jag var så ung så att det inte borde vara några problem alls för mig att lära mig ett till språk. Kanske har hon rätt. I morgon har jag nog en helt ny plan.

Idag har jag Chelseatröja på jobbet föresten, som vanligt håller alla i min omgivning på Liverpool. En kollega försökte till och med argumentera för Liverpool genom att kalla dem för ett ”arbetarlag” med en ”själ”, mycket komiskt.

Hypotetisk blir DJ

Jag har blivit DJ. Här kan man läsa mer:
http://hypotetiskfuckyourbrothersoundsystem.blogspot.com/

I morgon åker jag till Göteborg för att kolla på Cut Copy.

I dag lyssnar jag på Shake Ya Ass med Mystical.

Något håller på att hända...

I will never love you more than Woody Allen movies

Musikfestivalen Popadelica i Jönköping har ett intressant startfält, med bland annat hypotetiskfavoriterna Kings Of Convenience som huvudnamn. Den 3e Maj hålls festivalen på Huskvarna Folkets Park, där jag bland annat fotat José Gonzalez med en supersunkig digitalkamera och nästan snubblat på scenen, och där jag såg Moneybrother när han fortfarande var relevant. Det är ingen fin lokal, men ändå, bra initiativ. Lite längre ner på bandlistan hittar man franska Soko, henne har jag kollat upp efter att ha sett namnet dyka upp lite här och var. Visade sig att hon är ett riktigt guldkorn, söta popsånger för er som tyckte att musiken i Juno var fatastisk, eller för er som vill ha en blygare/töntigare/indieversion av Kate Nash.

I låten will never love you more sjunger hon "I will never lover you more than Woody Allen movies", det är förstås snabbaste vägen till hypoetisk hjärta.

Soko är veckans upptäckt, inte lika färglad som förra veckans MTMG-tips, inte lika svenskt samtidsrealistiskt som Markus Krunegård, men mycket sötare och snällare än dem båda.

Lyssnar här:

http://www.myspace.com/mysoko

Vackra människor

bilden har inget med texten att göra

Följande har inträffat. Efter att ha återvänt till Karlstad från ett så kallad ”Snowboardäventyr i Österrike” har hals och orkproblem uppenbarat sig hos bloggens skapare. Detta i kombination med tv-serien Lost (säsong 1) har inneburit limiterad tid för uppdateringar av bloggen. För att förbättra situationen har jag nu gått till Pressbyrån och köpt ett paket Fishermans Friend, den kostade 16 kronor, vilket jag tyckte verkade väldigt dyrt, men det kändes lite onödigt att stå och gnälla för 16 kr, så jag skippade det. Under dagen har jag försökt styra upp ett möte för det projekt jag håller på med och som jag kommer att arbeta med ungefär två veckor till, detta har inte varit enkelt eftersom samtliga andra parter har viktigare saker för sig än att diskutera den förarlösa skuta som nu projektet närmast kan liknas vid. Efter några telefonsamtal och lite omflyttningar blir det dock av idag klockan 15, det känns välbehövligt. Jag gillar möten för precis efteråt så känns det så bra, alla är med och man har förstått vad det är man ska göra, tyvärr försvinner denna känsla i princip samtidigt som man verkligen ska sätta igång med det man kom överens om och inser att det fanns 15 aspekter vi inte tänkt på. Så var det hela min doktorandtid, sa en kollega när jag diskuterade denna känsla med honom.

Annars har jag funderat mycket på vackra människor, och hur utseende påverkar hur vi interagerar, bedömer och umgås med objektivt vackra människor, för det finns det mycket forskning som visar på att det finns (objektivt vackra människor alltså). I Hemingways bok Klockan Klämtar för dig, har en av huvudpersonerna Pilar (en enligt egen utsago ful person) många intressanta tankar kring utseende. Själv har jag väl inte kommit till någon egentlig slutsats kring dessa vaga funderingar, men när jag ser tillbaka på mitt eget liv (oj, nu låter jag gammal) så tror jag att jag tagit många beslut som baserats på ganska ytliga grunder. Hur det har påverkat mig, och om det är dåligt, har jag inte kommit fram till ännu, och jag försöker inte hävda att det är några revolutionerande frågor jag ställer mig, men nu är ju det här en blogg och så är väl tanken att jag ska berätta lite om vad som händer i mitt liv. Så, nu vet ni det, jag tänker på vackra människor, hoppas jag kommer fram till något spännande snart.

Jag har också kommit fram till varför Markus Krunegårds skiva är så bra. Snart ska jag skriva ner det också.

MGMT

Fredag morgon på hotellet i Bad Gestein, jag stannar upp med min skål med flingor. På den gammalmodiga TVn (oförklarligt inlindad i plastig träimitation) som normalt sett visar panoramabilder från olika skidorter flödar färgerna fram till ett funkigt beat. MGMTs fantastiska låt Time To Pretend snurrar igång morgonen. Det är som att få en färglad hink målarfärg över sig (tänk det där Laakso skivomslaget). Det här är en annan låt från deras skiva Oracular Spectacular, den är också funkig, och fantastisk.

Regndroppar på seglarskor

Det droppade sakta droppar mot mina nyinköpta seglarskor. Klockan närmade sig sju på lördagmorgonen och en skara människor, vissa bakfulla, andra solbrända stod och väntade på bussen i Bad Gestein. Klockan åtta på kvällen samma dag i Karlstad, mamma och jag stiger ur tåget från Göteborg, sakta droppar det mot mina nyinköpta seglarskor. En dryg vecka i Österrike, och så sitter jag återigen i Karlstad, i morgon kanske jag skriver något om tygkassar i Salzburg, fotomani i pisten, eller kanske om fyllegubben på restaurangen som sjöng på italienska när han lyssnade på musik genom plastiga hörlurar. Vi får se, nu lämnar jag er med två kort på mig själv som min syster tog. För maximal alpkänsla klickan ni på bilderna för att få dom större.

Markus Krunegårds skiva Markusevangeliet kommer garanterat att finns väldigt högt upp över årets bästa skivor, just nu orkar jag inte försöka mera, orkar inte imponera (som Markus själv sjunger i Rocken spelar ingen roll längre) någon gång kommer jag kanske orka förklara varför.

Klipp klipp

Idag klippte jag mig efter att VFHanna scoutat salongmarknaden i Karlstad åt mig, föga förvånande valde jag det billigaste alternativet, och trots att det innebar Radio Rix (vad är det med kombinationen lågprisklippning och denna radiostation?) och inget tvätt av håret, så är jag väldigt nöjd. En kille från Kurdistan klippte mig snabbare än vinden. Han har bott i Sverige i ett år men var ändå riktigt bra på svenska, det sa jag till honom, han blev glad. Sen klippte han lite snabbare, vinden hade inte en chans. Klipp klipp, ska jag tunna ut? Ja, det vore bra. Ny sax, klipp klipp, sen var det färdigt, en kvart tog det kanske. På slutet frågade han om jag var nöjd, jag sa: Ja, sen frågade jag om han var nöjd, ja sa han. 130kr kostade det och ut i solen, in i bilen, upp till jobbet igen. Väldigt effektivt, Bibben har inget att sätta emot Elias på Herrhagen.

Idag spelar Johnossi på Koriander, jag och PostiljonPer ska nog gå dit, trots att jag inte packat inför alperna och trots att det verkar som om de börjar spela väldigt sent, blir tung dag på jobbet i morgon. I går köpte jag nya Snowboardboots, killen som hjälpte mig hade precis kommit tillbaka från Bad Gestein, sjukt mycket snö sa han att det var där. Tidiga morgonåk i Sportgestein tipsade han också om.

Annars har husguden Kanye West startat en resebyrå. Inget vet varför, utom Kanye förstås, han vet liksom allt. Här skriver Pitchfork roligt om nyheten:
http://www.pitchforkmedia.com/page/news/49706-kanye-west-launches-travel-website-for-some-reason

Hypotetisk andre husgud, regissören Woody Allen stämmer det trendiga klädföretaget American Apparel för att dom använt sig av honom i billboardmarknadsföring (se bilden) i bland annat New York och i Kalifornien, $10 millioner vill han ha rapporterar Reuters:
http://www.reuters.com/article/peopleNews/idUSN3143294520080401

Den här Rockystrippen på Cafés hemsida var riktigt rolig föresten, annars var senaste numret av Rockytidningen en stor besvikelse:
http://www.cafe.se/?id=630822

Forskarhumor

Den här bilden sitter uppe på kontoret jag sitter i idag. Får alltid byta kontor på onsdagar, här finns det dock en liten basketkorg också, känns lite lyxigt. Under avdelningen "att glömma" så glömde jag bort Champions League igår, inte bra alls.

Who the fuck is barnsley?

För någon månad sedan förlorade Chelsea mot Barnsley i FA-cuppen. Denna nyhet spred sig som en löpeld genom Europa och landad mitt framför fötterna på vår Kosovokorrespondent Ben, som genast såg chansen att ”strö salt i såren” på chefredaktören i Karlstad. Eftersom jag måste rensa ut alla sms på min telefon så skriver jag ner våran korrespondents eftersom Ben hävdade att det var en ”on of the all-time classic”

Ben
Who the fuck is barnsley? Serbia wants to know though break tonight ben

Patrik
I think Barnsley might be the definition of my life: mundane, unimportant to most people, and occasionally able to cause serious problems. Fuckers.


Annars känner jag mig lite stressad, helt plötsligt ska man till Alperna i en vecka, och jag som ska försöka styra upp mitt liv. Det blir nog lite paus i det projektet, som väl inte går helt lysande. Helgen efter kommer Cut Copy med dans och äkta Australiensisk elektronisk dingopop till Storan i Göteborg, hypotetiskredaktionen kommer att vara där och dansa, och kanske köpa en t-shirt, dom verkar ha fina sånna. Googla efter låten Heart On Fire, ladda ner, inse att du också måste stå där i neonljuset.

Helgen efter det bär det av till Amsterdam, och helgen efter det Stockholm. Och sen, då ska livet vara uppstyrt. Om inte världen går under av alla utsläpp som jag personligen kommer stå för den närmaste tiden det vill säga.

Ibland när jag är stressad så glömmer jag pengar i bankomater, tågbiljetter på Deutsche Bahn tåg, handskar på cyklar och just nu känns det som att något väldigt dumt kommer att inträffa. Men snart sitter jag på en alptopp och kan jag inte koppla av då blir jag orolig.