I väntan på något

Får ni ibland intrycket av att det inte händer något? Jag brukar få det ibland, till och med nu, när jag sitter med min bultande vänsterfot på skrivbordet och läser att Meat Loaf kommer till Linköping i sommar, så känns det som det som inget händer. Kanske är Meat Loaf definitionen på händelselöshet? Jag har fått en blödning i min vänsterfot föresten, därav bultandet. Blödningen har inget med helgens Göteborgsbesök att göra. I Göteborg var det sol, Gustav visade tydliga shopoholictendenser och på en efterfest nära korsvägen stod jag och diskuterade Mia & Klara alldeles för länge med någon tjej. Gustav presenterade mig som ”han bor i Karlstad med sina föräldrar”, det var lite kul faktiskt. Cut Copy var riktigt bra, vi dansade längst fram med en massa småsvettiga 18-åringar till alla dom där fantastiska låtarna från deras skiva. CDOASS öppnade för dem, och var fruktansvärt dåliga. All den snirklighet och galenskap som fanns när Andreas bokade dem till Radio Campus fest (den med gammal sandstrand på golvet) var borta, nu var lät det som dom plockat upp några låtar som The Rapture kastat ut till råttorna. Inte så kul.

I Göteborg blommade körsbärsträd också, väldigt vackert. Men, egentligen händer det inte så mycket just nu. Jag har lite i smyg arbetat fram en masterplan för min framtid, den innehåller många problem, bland annat att jag kommer förbi ganska fattig under en förhållandevis lång period, och att jag måste lära mig tyska. En finsk forskare som åt middag hos oss igår sa att jag var så ung så att det inte borde vara några problem alls för mig att lära mig ett till språk. Kanske har hon rätt. I morgon har jag nog en helt ny plan.

Idag har jag Chelseatröja på jobbet föresten, som vanligt håller alla i min omgivning på Liverpool. En kollega försökte till och med argumentera för Liverpool genom att kalla dem för ett ”arbetarlag” med en ”själ”, mycket komiskt.