Amsterdam will break your legs

96 procents luftfuktighet väntar Erik när han landar på Schiphol Airport om en timme ungefär, tänk dig tropiskt klimat i 10 gradig värme så förstår du ungefär hur det känns. Blåser lite gör det också, men det gör inte så mycket för 19.30 möter jag och Enda upp Saki, Rachel och en tysk med rastaflätor och går till Denis och Gail för några öl, sen hämtar jag Erik på Amsterdam Centraal och ger honom en sån där manlig kram som vi män ger varandra när vi inte setts på länge. Sen dricker vi burkAmstel innan vi tar cyklarna och styr söderut på Singel, korsar det lilla torget Spui och sen vidare ner mot Leidesplein där turisthorderna är fulla och höga, och in på ett slutsålt Melkweg och där någonstans kommer fem nördar från England som kallar sig för Hot Chip spela funkig electro och det kommer att dansas och spelas luft cowbell. Efteråt kanske det blir en squat klubb söder om Vondelpark men då har vi redan lämnat verkligheten för det är fredag och jag har lagt alla mina rapporter om oljebolag och internationella regelverk för företag i en liten hög i hyllan. Det är helg i Amsterdam, vi tar en bolognese och kollar på Daily Show (där Papa Bear är gäst) på det!

Good Day Sunshine

Hela Amsterdam är ute - på uteserveringar, i kanalerna, i Vondelpark och förstås på totalt trädlösa Dam Square som jag i dag kryssade igenom på väg mot Vondelpark. Tre dagar ska det vara soligt, enligt BBC i alla fall, men sånt går inte att lita på. Så jag åkte ner till parken med mina kompendier och artiklar, la mig på gräset och läste om olika mediesystem, en singer/songwriter satte sig förstås bredvid efter ett tag och började spela en massa covers, typ. Time of Your Life med Green Day och She's Electric med Oasis. Blev jäkligt irriterande när jag samtidigt försökte förstå fördelaktika strukturer i medieföretag, och så fick jag allergi också och nös mer mina artiklar. Så jag åkte hem och läste klart. Nu ska det ätas Holländsk middag, någon sorts klump med potatis och kött ska det tydligen vara, vilken matkultur man har i det här landet alltså.

Föresten, vilken match Federer gjorde igår, stabilt nötte han ner Murray som nog ändå var rätt så nöjd med att komma till final efter att ha slagit ut Nadal. Kul att se Federer tillbaka igen, såg en match med honom under OS och det var jobbigt att se hur vek han var då.

Gillar du också Beirut föresten, då ska du kolla in livespelningarna som visas under en vecka på Pitchfork.tv, gjorda av bland annat Vincent Moon som gjort en massa fina videos, bland annat den där jag postade med Yeasayer i en lägenhet. Han kan sina saker, Vincent.
http://pitchfork.tv/week/beirut-cheap-magic-inside-the-flying-club-cup

En omskriven popprincessa

Det känns som att jag växt upp lite. Insparken är över för den här gången, och det känns ganska bra att det inte var som förra gången jag sparkades in. Då, 2006, var jag redo att kasta mig ut i en okänd stad efter en tid i Örebro där jag aldrig riktigt kom till rätta. Jag gjorde allt väldigt stort och energiskt, och det var fantastiskt. Den här gången avstod jag från en hel del aktiviteter, åkte till Vondelpark och läste tidningen i lördags istället för att delta i någon sorts ”skattjakt”. Struntade i att följa med ut efter att vi sett en av få bra holländska filmer, Simon, för att istället gå hem och sova.

Detta betyder självfallet inte att jag kommer sluta festa, eller umgås med folk, men jag kommer helt enkelt vara lite mer selektiv, köra på det jag verkligen gillar, och våga strunta i en fest där jag uppenbarligen inte är målgruppen. Det känns väldigt bra faktiskt. Som när jag och Andreas kollade upp konst och diskuterade ett dokumentärprojekt istället för att få gratis öl med en massa packade Erasmusstudenter, om det inte tyder på ett visst mått av mognad så vet jag inte hur jag ska tolka det?

Annars väntar jag på en lista från Andreas så att jag kan försöka sammanfatta Paris, just nu känns det som ett lite för stort berg att bestiga, men någon gång ska jag försöka publicera något om det. Till veckan inleds mina studier, vilket dag detta sker är fortfarande oklart, men senaste budet var torsdag, ska försöka få klarhet i detta inom kort.

Dagens musiktext handlar om Lily Allen, en omskriven popprincessa från de Engelska öarna. Och en artist som mitt ex fick mig att upptäcka efter att jag som så många gånger tidigare förkastat en skiva allt för snabbt. Favoritlåten från ojämna men fina debuten Alright Still heter Everything’s Just Wounderful och det är en fantastiskt smart låt om utseendefixering och samhällstryck. Kanske en låt som tjejer i högstadiet borde fångas av mest, men även jag uppskattar den bitska ironin. Nu har Lily börjat släppa ifrån sig ny musik på sin myspace, som bland annat ständigt klädrefererande SvD journalisten Kristin Lundell noterat. Låtarna kommer inte att få plats på hennes nästa fullängdare, men möjligen på ett kommande mixtape om jag förstått det hela rätt. Hur som helst så är det väldigt fina låtar, lite mer traditionella än på Alright Still. Samtliga tar avstamp i ganska traditionella pianokostymer, men det låter väldigt fint och ärligt: Hypotetiskredationen ger tummen upp.
http://www.myspace.com/lilymusic