torsdag, oktober 09, 2008

Så kom solen


Vi får njuta av några fantastiskt fina dagar i Amsterdam just nu, värme sol, och gatorna fulla av harmoniska människor. Och så jag då, stressad på min cykel på väg mot morgonlektionen, där presenterar jag min idé till final paper innan jag cyklar hem igen för att sova. Jag och Enda vill kolla på The Daily Show men gårdagens avsnitt funkar inte, så det blir The Colbert Report, men det har tappat lite senaste veckorna. Sen börjar jag på min presentation till måndag, somnar två gånger mitt i artikeln jag ska argumentera utifrån. Cyklar ut i solen för att lämna in en skrivuppgift, vidare söderut till Lidl, där alla bara vill bort, men jag hittar billig Mango och Brieost. När jag börjar tjäna pengar ska jag aldrig handla där mer.

Hem igen, över Amstelfloden och stekarna som sitter i solen vid teatercaféet på andra sidan Amstel Hotel och dricker Espressos. Mer läsande, byter till American Pastoral som jag ännu inte tagit mig igenom, han skriver så omständligt (eller detaljrikt om man vill se det positivt), den Nobelpristippade Philip Roth, lika bra att en fransman fick priset i år. Enda ville spela tennis men min kropp är mör efter första innebandyträningen på en dryg vecka, lyckades springa in i en ribbstol också, gjorde ont. I morgon kommer Ben från Prag för att hälsa på, så det är viktigt att allt jag måste göra inför måndag är klart innan det. Ikväll ska jag käka chips, dricka cola och läsa David Sedaris Me Talk Pretty One Day, den är ungefär 14 gånger roligare än American Pastoral, fast också 12 gånger mindre djup. Vad betyder det? Jag vet inte, fråga någon som kan matte. Det är torsdag i alla fall, hoppas ni mår bra.
Dagens låt: Glasvegas – Geraldine (storslagen höstpamp)

Etiketter: , , , , , ,

måndag, september 22, 2008

Två skivor på två dagar - 2

Glasvegas – Glasvegas
Har fått väldigt många musikjournalister att damma av väldigt stora ord, Andres Lokko började yra om viktigaste sen The Strokes, eller Oasis första, och ja, något om samhällsklimatet skrev han också om. Liksom många andra musikjournalister så längtar han förstås efter en tid på pop och rockmusiken hade en lika viktig politisk funktion som under Thatchertiden.

Jag sätter mig inte på riktigt lika höga hästar, men, det är en otroligt vacker skiva. Med superskottisk röst drar Glasvegas igenom på mörka gator och trampar på gasen i varje refräng som om man duellerade med Coldplay. Och jag tror att Editors kan lägga ner nu, för Glasvegas gör allt det dom vill göra, men så mycket bättre och mer innerligt. Det är maffigt mest överallt, men på det där fina sättet som i You Were The Generation That Bought More Shoes And You Get What You Deserve, och det är mörkt på det där rivande sättet som The Stone Roses var när dom bjöd upp till pop. Framför allt så ligger det så mycket vackra känslor i sångaren James Allan röst att jag nog ändå förstår alla lovorden.

I England talar man om kaosartade spelningar som leder tankarna till Arctic Monkeys plötsliga genombrott. Det är lite (eller mycket) working class heroes över dom här killarna, och deras mörkt målade vardagsbetraktelser, det är ju något jag brukar ha svårt för - men nu köper jag det faktiskt - eftersom det - för att använda ett slitet uttryck - känns ärligt. Som Niklas Elmér skriver i Sonic:
…det som gör helheten så unik är att James Allan verkligen kan skriva texter som bottnar i sociala missförhållanden och svåra ämnen utan att det blir vare sig banalt eller plakatpolitiskt. »Geraldine«, till exempel, en rak redogörelse för en socialarbetares tillvaro som bärs av en så skimrande melodi och så självklara doowopkörer att man knyter varje hand i tyst protest varje gång man hör den.
http://www.sonicmagazine.com/index.php?option=com_content&task=view&id=2645&Itemid=85
Jag håller med. Det är svårt att tänka sig en mer passande skiva att kliva in i hösten med, en höst där det händer ovanligt mycket skit i världen. Då behöver man kanske lite skottisk vardagsrealism ändå.

För att lära er mer om detta band, som mer all rätt kommer vara överallt inom den närmaste tiden rekomenderar jag denna fina intervju med bandet i The Times:
http://entertainment.timesonline.co.uk/tol/arts_and_entertainment/music/article4674682.ece

Etiketter: , , , , , ,