Två skivor på två dagar - 2

Glasvegas – Glasvegas
Har fått väldigt många musikjournalister att damma av väldigt stora ord, Andres Lokko började yra om viktigaste sen The Strokes, eller Oasis första, och ja, något om samhällsklimatet skrev han också om. Liksom många andra musikjournalister så längtar han förstås efter en tid på pop och rockmusiken hade en lika viktig politisk funktion som under Thatchertiden.

Jag sätter mig inte på riktigt lika höga hästar, men, det är en otroligt vacker skiva. Med superskottisk röst drar Glasvegas igenom på mörka gator och trampar på gasen i varje refräng som om man duellerade med Coldplay. Och jag tror att Editors kan lägga ner nu, för Glasvegas gör allt det dom vill göra, men så mycket bättre och mer innerligt. Det är maffigt mest överallt, men på det där fina sättet som i You Were The Generation That Bought More Shoes And You Get What You Deserve, och det är mörkt på det där rivande sättet som The Stone Roses var när dom bjöd upp till pop. Framför allt så ligger det så mycket vackra känslor i sångaren James Allan röst att jag nog ändå förstår alla lovorden.

I England talar man om kaosartade spelningar som leder tankarna till Arctic Monkeys plötsliga genombrott. Det är lite (eller mycket) working class heroes över dom här killarna, och deras mörkt målade vardagsbetraktelser, det är ju något jag brukar ha svårt för - men nu köper jag det faktiskt - eftersom det - för att använda ett slitet uttryck - känns ärligt. Som Niklas Elmér skriver i Sonic:
…det som gör helheten så unik är att James Allan verkligen kan skriva texter som bottnar i sociala missförhållanden och svåra ämnen utan att det blir vare sig banalt eller plakatpolitiskt. »Geraldine«, till exempel, en rak redogörelse för en socialarbetares tillvaro som bärs av en så skimrande melodi och så självklara doowopkörer att man knyter varje hand i tyst protest varje gång man hör den.
http://www.sonicmagazine.com/index.php?option=com_content&task=view&id=2645&Itemid=85
Jag håller med. Det är svårt att tänka sig en mer passande skiva att kliva in i hösten med, en höst där det händer ovanligt mycket skit i världen. Då behöver man kanske lite skottisk vardagsrealism ändå.

För att lära er mer om detta band, som mer all rätt kommer vara överallt inom den närmaste tiden rekomenderar jag denna fina intervju med bandet i The Times:
http://entertainment.timesonline.co.uk/tol/arts_and_entertainment/music/article4674682.ece