Baguette, ahaha del. 1

Då är det dags för del ett av resan till Paris, eller "Baguette, ahaha" som vi kallar det. Innan vi sätter igång så kan jag meddela att det där "flytet" jag skrev om igår är borta, istället sitter jag med en fet lårkaka sen min innebandydebut, halt och gnällig. Men, över till Paris!

Paris dag 1 (Lördag)

Åkte vid nio från Amsterdam och kom fram till Bryssel vid lunch, det luktade kiss och ösregnade. I den belgiska tunnelbanan spelades det musik. Först ut var Bonnie Tyler (Andreas gillade, Patrik var mer spektisk) följd av White Stripes Seven Nation Army, vi skakade på våra huvuden och tänkte att det var besynnerligt. Patrik’s hypade torg: Grote Markt, var dock en besvikelse. Tydligen anordnades det en stadsfestival som skymde sikten med en stor plastig scen, dessutom hade man valt att låta fula, billiga franska bilar parkera på torget, mycket olustigt.

Det blev en kort visit vid EU-Kommissionen och EU-parlamentet innan tåget till Gare du nord avgick. På denna korta resa lyckades Patrik tappa sin kamera, hur är fortfarande oklart, men Patrik själv klandrar sin tygpåse som det står Salzburg på.

På plats i Paris köptes det espresso innan vi träffade Camille och tog tunnelbanan ut till Saint Mande där C:s morföräldrar bor. Som ett tecken på lagbyte bjöd Camille oss på en liten uppvisning på tunnelbanan då hon tog en verbalstrid med en annan fransman. Det kändes väldigt mycket Paris att stå där och lyssna på deras franska förolämpningar innan mannen aggressivt skakade på huvudet och hötte med armen i vädret innan han gick av.

Hos C:s morföräldrar var ett litet rum i källaren avsett för oss. Efter att vi lämnat väskor och intagit ett glas is-te (bra detaljminne Andreas!) åkte vi vidare för att gå på Camilles kompis Davids 26 års fest. Partyt var hemma hos honom på en pitoresk fransk innergård, där Patou (Patrik) och Androu (Andreas) var de enda som förtärde alkohol. Swedish style kallade vi det för, vilket inte var så humoristiskt som man kan tro eftersom de flesta franska ynglingar på festen var totalt oförmögna att prata och förstå engelska. Förutom en kille med rötter i Trinidad, Patrik kallade honom för Baloo, oklart vad han tyckte om det.

Festen fortsatte sedan på paris krog- och gaygata. Det franskaste av de franska ställena besöktes, nämligen en irländsk pub, musiken sög och ölen var dyr, Patrik försökte på sig några dacefloor moves till en gammal Daft Punk hit, men vid ett så bestämde vi oss för lite natt sightseeing i Camilles mammas sportiga-Peugeot istället. Då lyckades vi bland annat fastna i trafikstockning på Champs ellysee, Patrik hoppade från stenar vid Louvren (se bild) och så missade vi att hinna till Eifeltornet för att se hur det blixtrar (som det gör de första 10 minuterna under varje timme). Vi snurrade även runt den där obelisken mitt i stan, Triumfbågen, vilket är ett litet äventyr eftersom det inte finns några filer, vilket förstås leder till en del ”diskussioner” som Parisarna skulle säga, men som i Sverige är regelrätta ”bråk”.

Lärdom från första dagen: mycket passion i Paris.