Baguette, ahaha del. 2

Detta kan vara världens största röda plastnoshörning

Paris dag 2 (söndag).

En dag i turisternas tecken (Andreas, är det ens en korrekt mening?). Tunnelbana till kyrkoården Pere Lachaise där storheter som Pierre Bourideu, Balzac, Piaf, Morrision, Oscar Wilde m fl ligger begravda. Efter att ha skändat (?) kring gravarna en stund begav vi oss till Montemartre och turisternas mecca, Sacre Coeur (stavning?). Kyrkan som syns nästan var man en befinner sig i denna stad som är så förförd av sitt eget förflutna. Vi tog trappan upp. 226 steg och krampkänning (mest Andreas) i vaderna. Patrik var måttligt förtjust över kyrkan, vilket kanske mest berodde på duggregnet. Efter trappklättringen satte vi oss och åt på en restaurang, riktigt turistigt var det, men husets röda vin slank ner fint medan turisterna strosade omkring i regnet utanför. När vi skulle gå pekade Andreas på kartan, tittade på servitören och sa check. Han böjde sig fram och trodde att Andreas ville ha en vägbeskrivning, Patrik och servitören gjorde sig mycket lustiga över Andreas.

Eftersom vädret inte ville bli bättre beslutade vi oss för att åka in till centrum och besökte moderna museet, Centre Pompidou. Innan köpte vi dock pissdyrt kaffe på ett trendigt café, mycket på grund av att en av servitörerna gav Patrik komplimanger för hans t-shirt, vilket han såklart blev mycket glad för och således inte hade något emot att betala 40kr för en lite kaffe. Bland de moderna konstnärerna på Pompidou märktes bland annat Phillipe Starck, en man som eventuellt formgett Concordeplanet. Andreas gillade mest ”big name”-konstnärerna och tog en massa bilder på fula Picassotalvor, Patrik blev mest intresserad av en sktistor röd plastnoshörning, röd är ju ändå hans favoritfärg. Efter två timmars rundvandring stannade vi till i presentbutiken där Patrik hittade en bok av Sophie Calle. En bok med en helt egen historia (Patrik: jag orkar faktiskt inte förklara alla vändningar, men ja, det var en egen historia, jag var villig att lägga ut 50 Euro för den).

Tillbaks i Saint Mande (som var en otroligt scharmig stadsdel precis utanför ringvägen) bjöd C:s morföräldrar på mat, honungsmelon till förrätt, ostpizza till varmrätt och en ostbricka med sju ostar till efterrätt (här visar Andreas återigen en imponerande detaljrikedom när det gäller förtäring). Patrik åt gröna bönor som om det inte fanns någon morgondag, vilket hans far nog skulle uppfatta som både konstigt, och lite provocerande.