The Tough Alliance och Kanada

Feist kommer från Kanada, musiken är lika vacker som den här solnedgången

The Tough Alliance, Royal Arms, Örebro 13 April
I teorin är The Tough Alliance precis vad popsverige behöver, två snygga killar som gör metrosexuell elektronisk popmusik med raka och okomplicerade texter. I nya singeln Coca Cola Vains går refrengen blablablablabla…. På det hela känns musiken som ett välkommet steg från den postmoderna ironi som präglat popmusiken under senare år. Eller så är det postironi definierat, har inte riktigt bestämt mig för vad ännu. Hur som helst känns det som att TTA är precis på rätt väg och på det hela väldigt 2005.

Men teori har ofta svårt att klara av den kurviga vägen till praktiken. För TTA så funkar det inte alls. På Royal Arms lilla scen kliver man på efter klockan ett, river ner lite av taket, bråkar med den bittra rundlaggde vakten, sjunger halvhjärtat playback och försvinner efter vad som känns som ungefär 15 minuter. Om dom blev utkastade av den buttra vakten eller om dom inte ville spela mer låter jag vara osagt. I teorin är det grymt häftigt och revolutionärt. Men i praktiken så känns det som man, i den gröna röken på dansgolvet, förflyttats tio år bakåt i tiden då "jag skiter i allt" mentalitet fortfarande var rätt, och hela pop (eller det kanske mer var rockvärlden) slentrianmässigt slängde ut fuck you tecken till hela sin omgivning i svallvågorna från Nirvana och Curt Cobain. Men den här kvällen på Royal Arms lilla scen så känns det bara tröttsamt när ett par killar hoppar runt till sina egna låtar och pussar lite på varandras kinder.

Den här onsdagskvällen känns TTA som en dålig tillbakablick på något som var, och det är riktigt tråkigt att dom inte förmår att skapa mer live än en massa hysteriskt blinkande ljus och lite taffliga danssteg till sin egen musik. Då lyssnar jag heller på TTA utan deras postmoderna liveshow.

Visst är det en välriktad spark till allt vad en liveshow är men den tar ganska illa. Och publiken som betalat 90 kronor i inträde inklusive garderob borde i alla fall ha fått höra TTAs lysande cover på 50 Cents Many Men. Men icke.

Men som en som bevittnade föreställningen sa, Coca Cola Vains är i alla fall en riktigt bra låt.

Men visst är jag besviken för att jag inte fick se några basebollträn.

Senaste Black Rooster
Som ni kanske vet så har jag och min kompanjon Jacob ett fint litet radioprogram som heter Black Rooster (efter den där fina The Kills låten). Vi har även en hemsida där man kan se vad vi har spelat för låtar. Men eftersom Jacob är hemma i Säffle och härjar i sin sommarstuga så slänger jag upp låtlistan här istället.

Torsdagens tema var Kanada och jag har aldrig sagt Broken Social Scene så många gånger under en timme förut. Innan dess spelades veckans låt som var en fin Bright Eyes låt, Lua heter den, otroligt fin faktiskt. Jag promotade det fina skivbolaget Arts & Carfts med stor frenesi och spelade musik med band som Stars, Feist, Junior Boys, Hot Hot Heat och förstås The Arcade Fire. På slutet blev det dåligt med låtar kvar så Saul Williams fick hänga på med sin ruffiga List Of Demands, trots att han inte är Kanadensare. Även sista låten för dagen blev amerikansk, The Killers – Smile Like You Mean It fick avsluta torsdagens program. Finaste låten under programmet var dock den avskalade versionen av Lovers Spit som jag spelade. Den hittar ni på Broken Social Scene EPn Bee Hives.

Låtlista:
1. Bright Eyes - Lua
2. Broken Social Scene - Lovers Spit (Från EPn Bee Hives
3. Feist - Let It Die
4. Stars - Your ex-lover is dead
5. Hot Hot Heat - goodnight goodnight
6. The Stills - Let's Roll
7. Junior Boys - Last Exit
8. Saul Williams - List Of Demands
9. Broken Social Scene - Cause = Time
10. The Killers - Smile Like You Mean It

På Söndag kommer Isolation Years till staden, innan dess ska jag lyssna på Frida Hyvönens debut, Feist fantastiska ”Let It Die”, dricka Singaporiansk öl i form av Tiger Beer och läsa nya Sonic.