Håkan får slita hårt på Frimis

foto: Jacob Järpegård

När Håkan går av scenen efter att dom sista tonerna från ”Nu kan du få mig så lätt” klingar ut så kan man konstatera att det gick att ha en konsert på tisdag och få folk att dansa. Det är nog inte många fler än Håkan som lyckas med det. Men han får jobba hårt den här kvällen, låtarna från nya skivan har inte den där självantändande effekten som många av hans tidigare låtar har.
Håkan inleder med ”Jag har varit i alla städer” och tyvärr är ljudet som vanligt dåligt på Frimis. Sen kommer ”Ramlar” och då bryter förstås en ren dansorgie ut på det halvfulla öldassiga golvet, men sen blir tempot lägre igen och så fortsätter det att pendla. Det blir en konstig kännsla när publiken vill dansa men musiken från nya skivan inte riktigt passar för det. Det blir mest lite (eller snarare väldigt mycket) handklapp. Som vanligt finns det mycket vilja i bandet och Håkan, men även om han säger att ”varje dag känns som lördag” så märks det att det är en tisdag, den där glöden och hettan uppstår bara sporadiskt på scenen, som i ”Kom igen Lena, Magiskt men tragiskt och (mycket oväntat för mig) Den fulaste flickan i världen”. Visst låter dom nya låtarna också bra, speciellt "Gårdakvarnar och skit" och "Dom kommer kliva på dig igen", men det blir inte samma euforiska kännsla som under de tidigare nämnda låtarna.

Håkan och hans män har ganska svårt där uppe på den sneda Frimis scenen, Håkans mellansnack är riktigt tamt och när han klagar på alla dokusåporna som finns i Sverige så känns det ungefär lika sökt som att alla amerikanska band helt plötsligt måste bli politiska och hacka på Bush. Visst får han applåder men det är förvånande att Håkan försöker plocka så billiga poäng.

Men som min kollega sa så har Håkan en väldigt okritisk publik, och det är ganska fantastiskt att se det kollektiva ruset i lokalen när Håkan kliver på scenen. Det klappas i händerna oftare än på en Gyllene Tider konsert och der är mer allsång är på Allsång på Skansen. Så trots att Håkan har haft bättre dagar så lyckas publiken ändå göra det här till en väldigt trevlig tisdagskväll.

Men det är synd att Håkan inte kan fylla Frimis, alla ni som klagar på att Örebro är en dålig konsertstad, börja gå på konserter. All heder åt popklubben Lillebror som lyckats få hit Håkan, det behövs fler såna initiativ i den här staden.