Om en bok, och lite musik.

”You give me that look that´s like laughing with liquid in your mouth, like you´re choosing between choking and spitting it all out, like you´re trying to fight gravity on a planet that insists that love is like failing and falling is like this”
Ani DiFranco – Falling Is Like This

Nu ska det handla om en bok, om några band, och så om en klassisk skiva, med mängder av klassiska textrader.

”Life is a b-movie, it’s stupid adn it’s strange. It’s a directionless story and the dialogue is lame. But in the end he said she said sometimes there’s some poetry if you turn you head long enough and let it happened naturally oh yeah, hell yeah.”
Ani DiFranco – Hell Yeah

En veckas ledighet som innehöll matförgiftning, Ani DiFrancos ”Out Of Range”, snowboardåkning i solsken, läsning av Ian Rankins bok ”Fallen” och allmänt slappande har gjort mig redo för lite mer skrivande i bloggen.

I dag tänkte jag först fortsätta min hype av M83 som jag inledde lite smått förra veckan genom att ha med deras ”Don’t Save Us From The Flames” på min omdebatterade bland-cd som gavs till min syster. Men eftersom jag fick deras album idag så vill jag nog suga lite på karamellen som heter ”Before The Dawn Heals On Us” innan jag släpper lös min okontrollerade hyllning.

Istället ska det bli ett boktips, en bok som handlar om en skotte som är alkoholiserad, kommissarie, och på väg mot pensionen, samtidigt

Låter det löjligt, det är det inte.

”Fallen” är en kriminalroman av skotten Ian Rankin. Ian har uppmärksammats för hans deckare som kretsar runt den halvt alkoholiserade kommissarie Rebus som huserar i Edinbrugh. Jag upptäckte denna författare under min tid i Malaysia förra året och det här är den femte boken jag läser om kommissarie Rebus. Ian Rankin är en författare som inte räds för att namedroppa en massa musik i sina böcker och Fallen är nog den bok där detta har tagits till sin yttersta spets. Här lyssnas det på Mogwai Epn under en brottsundersökning, året 1982 kopplas samman med Van Morrisons ”Beautiful Vision”, en biltur ackompanjeras av Jimi Hendrix, en ensam stund i favoritstolen med en whiskey insupes tillsammans med Rolling Stones och en persons tonläge liknas med låten ”Teenage Kicks”. Den mest burdusa och egensinniga kommissarien norr om kuststaden Lieth har minsann koll på sin musikhistoria. Oftast funkar namedroppandet bra och för oss som känner igen artisterna blir det lätt att fånga hur Rebus sinnestämning ändras perfekt synkroniserat med musiken. Och efter att ha läst några böcker av Ian Rankin, och tagit del av alla de miljöbeskrivelser som ges av Edingrugh och dess omgivningar så ligger inte en flygbiljett till de gröna landskapen långt bort, Rankins uppenbara lokalkännedom som filtreras genom kommissarie Rebus uppenbara stenkoll på Edinbrugh alla små oansenliga pubbar ger säkerligen staden en hel del nya turister.

Så för er som vill utsätta er för namedropping, en mystisk mordgåta med små kistor involverade, torr brittisk humor, en alkoholiserad kommissarie som trivs bättre med en flaska whiskey än nära vänner, då tycker jag ni ska inhandla ”Fallen” och svepa er med över till den skotska regnkusten.

Musik som snurrar:
M83 – Teen Angst (cd-spår från skivan Before The Dawn Heals Us)
Jag vill skriva att tycker ni inte om det här så tycker ni inte om musik, men så är det ju inte. Men om du gillade Lali Punas – Faking The Books så tror jag att du gillar Teen Angst också, för M83 är skitbra, lite pampig elektronika har väl ingen dött av?

CDOASS – I Spy (cd-singel från kommande skivan ”Extra Fingers”
Peppen är hög här i studentlägenheten inför CDOASS spelning här i Örebro om drygt två veckor. Nu är första smakprovet från kommande skivan här. Och som vanligt låter det
1.Brittiskt

2. Som Sveriges Svar på Gang Of Four

3. Som om LCD Soundsystem försöker tämja ett brittiskt art-pop band.

4. Jäkligt dansvänligt.
CDOASS på Kåren den nionde april, det blir kul. Det blir dans. Det blir fest.

Ani DiFranco – Out Of Range (cd-skiva)
Har man låtar som “Hell Yeah”, “Falling Is Like This” och Nick Hornby favoriten “You Had Time” på samma skiva, då har man gjort något speciellt. När man lyckas kombinera dessa fantastiska stycken musik med tio andra låtar som nästan är lika bra, då har man gjort något klassiskt. Out Of Range är en singer/songwriterskiva som bör stå på hyllan bredvid Ryan Adams ”Heartbreaker, Tomas Andersson Wij ”Stjärnorna i oss”, Nick Drakes ”Pink Moon” och Cat Powers ”You Are Free”, så bra är den. Egentligen borde jag skriva så mycket mer om skivan, jag borde citera alla hennes låtar för att få er att förstå, men jag tycker att ni ska lyssna istället.

John Legend – Get Lifted (cd-skiva)
Det blir mer och mer uppenbart, han heter inte Legend för inget. En skiva som innehåller så mycket soul, så mycket värme, så mycket hjärta, och så en låt som heter Ordinary People, som är så fruktansvärt bra, så ärlig och osminkad. För dig som vill ha en yngre version av Solomon Burkes ”Don’t Give Up On Me”.

Josh Rouse – Sad Eyes (cd-spår från skivan Nashville)
Det här låten kan mycket väl ta över, låten som jag lyssnar på minst fem gånger om dagen, platsen från Anna Ternheims ”My Secret”, läs mer om låten i texten under, om min systers blandskiva.

Och så har jag precis hört nya Oasis singeln ”Lyla” och det låter jäkligt mycket Oasis, det låter även en hel del Soundtrack Of Our Lives, det finns handklapp, och Liam, våren kan börja… på riktigt.