söndag, februari 20, 2005

Garden State kommer nära livets små nyckfullheter

Garden State.bmp
Det svåraste projektet i livet är att försöka hitta sin egen plats. Att försöka komma på vad man själv ska göra. Jag utgår ifrån att det är ett projekt man aldrig bli klar med, att man alltid ifrågasätter sin plats i livet och vad man håller på med. Men om man ställer sig apatisk och känslolös till de flesta händelser så är det svårt. Det är ett sånt liv Andrew Largeman i Garden State har haft. Efter att hans mamma dog beger han sig till sin hemstad för första gången på flera år. Väl hemma slutar han ta den medicin han tagit under hela sin uppväxt. Resultatet blir att hans känslor sakta växer fram, till tonerna av bland annat The Shins och Nick Drake. I Garden State behandlas klassiska dilemman och identitetsproblem med en befriande omoralisk och utvecklad syn. Den till synes drogromantiska stämningen dämpas av vetskapen att huvudpersonens långvariga droganvändande har hindrat hans känsloliv.

Precis som Paul Thomas Anderson gjorde i Magnolia använder Zack Braff musik som en viktig del i berättandet. Där Magnolia hade Aimee Manns fantastiska låt ”Wise Up” har Garden State The Shins ”New Slang”. Låten blir som en inledning till Andrews nya liv, ett liv med Sam, ett liv med känslor. Även den övriga musiken i filmen är infogad på ett lysande sätt, bland annat hörs låtar från Remy Zero, Coldplay och Iron & Wine.

Det är en smart film som på ett smidigt sätt lämnar taktpinnen till tittaren. Natalie Portman visa återigen vilken fantastisk skådespelare hon är, hon fyller sin karaktär med så mycket pondus och liv att hon griper tag i mig i varje scen, som tur är visar Zack Braff att även han har skådespelartalanger som sträcker sig förbi den komiska JD från Scrubs. Tillsammans skapar dom en film som är full av värme och omtanke, med en dialog fri från rappa replikskiften och överdramatiska känslostormar. Det känns som om Jack i sin regidebut kommer nära livets små nyckfullheter på ett elegant sätt.

Garden State är för dig som fortfarande letar, och inte känner att du orkar svälja en Hollywood moralkaka. Eller för dig som helt enkelt vill se en bra film. Med bra musik.

andra bra saker en söndag i februari.
Jens Lekman - Pocket Full Of Money (dagens trevligaste låt, inledning med fingerknäppande, piano och ståbas. Jens Lekman är kung de här lite segare söndagarna)
Jay-Z - Like I Love You (gårdagskvällens bästa danslåt)
Gillian Welsh - Revelator (dagens bästa låt att somna in till, när Gillian Welsh lyckas så är hon helt fantastisk, en talangfull låtskrivare som lyckats skapa ett unikt sound med hennes röst i centrum.)
Kebabpizza (måltid)

1 Comments:

Anonymous Anonym said...

Håller med om att Gillian WelCHs (;-)) Revelator-skiva är grym.

7:03 em  

Skicka en kommentar

<< Home