Guilty Pleasure
Det känns lite pinsamt faktiskt, men jag gillar verkligen No Air med Jordin Sparks och Chris Brown. Det känns som en såndär riktig klassisk R&B-ballad, skitmycket känslor, passion och allt det där som gör R&B till en sån porrig musikgenre. Jag utgår att det är mycket förortskids som lyssnar på det här och drömmer sig iväg någonstans, till ett sånt där R&B-förhållande som faller i sär så vackert, och dramatiskt, så att det blir till en ballad. R&B style som vi brukar säga.
Idag cyklade jag till Schiphol, ja, det är en flygplats.
Idag cyklade jag till Schiphol, ja, det är en flygplats.
posted by Patrik Edvardsson at 12:48 fm
5 Comments:
Den gångna veckan har jag fått en del syrliga kommentarer (inte minst från Hypotetisk) för min nya, retuschade, facebook-bild tagen i grodperspektiv. Har under samma tid noterat att du försöker förmedla ungefär samma image av dig själv, dock i ord. Det är naturligtvis bara en sann elitist som sitter och funderar kring beteenden hos ”de arbetslösa”, ”förortskidsen” eller varnar massorna från att hyra någon av Bergmans filmer då de ”inte är enkla”.
Jag kan föreställa mig hur du vandrar runt kring Dam Square med senaste The Economist under armen, stannar till vid en tiggare, plockar upp en euro ur din Filippa K-kavaj, räcker den till tiggaren, utbrister ”here you go brother”, går därifrån, tänder en cigg, smakar lite på röken i gommen, ler förnöjt och tänker: Jag har nog rätt hög EQ ändå.
/Erik
Jag har den till och med som ringsignal.
eller alltså, friendtone tror jag det heter. Sån där jobbig man kan ha istället för tut tut om man har tre.
hanna: Bra, jag respekterar det beslutet. Min ringsignal har sedan ett år tillbaka varit Young Boy med Clipse, världens skönaste trumpeter.
Åh, den är super. Jag återupptäckte Clipse för nån månad sen när jag rensade min skivsamling. Min ringsignal är Ce jeu med Yelle. Tidigare var det Hanna med Juvelen.
Skicka en kommentar
<< Home