Persona

Den här texten är från igår kväll då blogger inte fungerade. Nu har en fin sommardag nästan passerat, och kanske känner jag inte riktigt lika starkt just nu, men det var fint att bli så fångad. Så här presenterar jag, gårdagens text om filmen Persona:

Precis hemkommen från lilla biografen Filmteater Deuitkijk där jag såg Ingmar Bergmans film Persona. Det var, minst sagt, en omvälvande upplevelse. Trött efter otaliga sena kvällar och en överdådlig hemmalagad middag sätter jag mig ner i de mjuka fåtöljerna för att kunna bocka av en av Bergmans mest omtalade filmer. Nu är dock inte Persona en film man bockar av och sen går vidare i livet som om inget har hänt. Innan ni alla springer iväg och hyr eller ser denna film så bör ni vara medvetna om att det inte är en ”enkel” film. Bergman delar frikostigt ut lösa trådar som man själv får koppla ihop, något som man antigen ser som frustrerande, eller som man försöker förstå genom att sätta sig själv i situationen. Fotot är nyskapande vackert och knivskarpt, men också påträngande och intensivt, jag tycker att det är mycket positivt.

Det som gör Persona till en fantastisk film är Liv Ullman och Bibi Andersson, karaktärerna som hela filmen kretsar kring, en skjutsköterska, den andra en skådespelare som plötsligt blivit stum. Tillsammans spenderar dom en sommar på Fårö där Alma (Bibbi Andersson) och Elizabeth (Liv Ullman) kommer varandra nära, trots att det endast är Alma som pratar. Här kommer Bergmans briljans fram som tydligast, för trots att det bara är Alma som pratar så får jag hela tiden intrycket av att det är en dialog, inte en monolog, Elizabeth lyssnar och deltar med sina utryck, sitt rörelsespråk och skapar en trygghet som sedan raseras. Jag är fortfarande tagen efter filmen, och är ni ute efter något som ruskar om och som tvingar dig att vara rak gentemot dig själv, då bör du inte missa den. Du som vill ha något lättsmält, titta bort.

Idag har jag solat, läst, cyklat, fixat sim-kort, skrivit, postat vykort och snart ska jag jogga, laga värsta middagen, och sen blir det film och god natt. I morgon ska det trixas fotboll i en park, det är jag riktigt bra på, oberoende vad ni hör från Düsseldorfrelaterade människor:)