Och dekadensen är hård

Plötsligt tog vi en bild på dansgolvet som vi ägt så många gånger, och ja, vi var både snygga och glada den där kvällen.

Den känns lite ensam, hypotetiskbloggen, annat har kallat på uppmärksamhet den senaste tiden, och efter ännu en utekväll som inte slutade förrän det var morgon så har jag återigen spelat rysk roulett med dygnsrytmen. Men jag stod över Rheinfloden och hade soluppgången i anskiktet, och det var ganska magiskt att få känna morgonsolens värme efter alla öl, efter dansen med svarta peruker som av någon anledning dök upp på dansgolvet på klubben vi alltid hamnar på, efter efterfesten på trapporna vid Rhein där vi också alltid hamnar och aldrig orkar lämna, efter att jag nästan fastnat i en toalett och tvingats klättra över båset ner i handfatet, efter att jag tvingats plocka en jättestor blomma från en rabatt, och ja, det hände så mycket den där kvällen att det inte riktigt går att precisera.

Hur som helst, redaktionen håller på att packa väskorna, igen, i morgon går ICE 122 mot Amsterdam, där vår utrikeskorrespondent Ben har storslagen fest i dagarna tre eftersom han fått en skitbra tidningsjobb i Prag och flyttar dit på onsdag. Och visst tycker jag det är tråkigt att jag inte kommer att få hänga med honom i Amsterdam men jag blir så glad när vänner får bra jobb som dom förtjänar, Ben är en herre som ofta tycker annorlunda från mig, men som jag ändå alltid kan diskutera med, det respekterar jag, sen är han en riktigt ladies man också, trots (eller kanske tack vara) att han egentligen inte bryr sig, och skriver han bra, och är en mästare på humoristiska mail.

Ikväll blir det italiensk mat med klassen, kanske några öl, och i morgon åker de flesta hem till Sverige tidigt på morgonen, jag hänger i staden över dagen innan jag drar iväg, om vädret tillåter ska jag promenera en sista gång i Rheinpark, sätta mig och titta på pråmarna, dricka en Alt och bli lite nostalgisk. Inser att jag trots den korta tiden kommer missa den här staden. Efter en motig vår i Karlstad har det varit lite av ett uppvaknande för mig. Jag har levt hårt, på gränsen ibland, men jag har även lärt mig tyska (senaste veckan har kunskaperna ökat dramatiskt, och idag kunde jag faktiskt diskutera med en lärare utan att blanda in allt för mycket engelska i det hela, en otroligt stimulerande upptäckt) och känt livet rusa in i mig, istället för förbi, kanske kan man kalla det att delta.

Düsseldorf är vackert, och igår gick jag på moderna museet K21, och jag blev helt uppslukad, och sen gick vi och såg Fortuna Düsseldorf spela ut 1 FC Köln på LTU Arena, och ingen gjorde mål men det fanns så mycket vilja och en nummer 7, och det borde räckt men det gjorde det inte, och sen kom kvällen som jag redan skrivit om. Och ja, snart väntar Amsterdam, det kan gå hur som helst, det här med livet.