The Last Shadow of Puppets

Många tror att livet på hypotetiskredaktionen mest går ut på att rulla tummarna, hänga med Flo Bo och beklaga sig över det ambivalenta vädret. Denna uppfattning saknar kanske inte helt grund, men, det jobbas även en hel del. Igår var en sån där dag då man får finansiell ersättning för jobbet, och trots att det är förenat med väldigt många positiva känslor, så kom jag idag på att det faktiskt är någon som betalar för det jag gör. Detta fick mig att börja svettas lite och ifrågasätta hela den rapport jag nu satt mitt namn på och som jag presenterade inför några forskarkollegor i förmiddags. Jag ifrågasatte så mycket att jag aggressivt började flytta om, omstrukturera och omformulera det mesta, efter några timmar satt jag med glansiga ögon och funderade på om jag råkat kasta ut den röda tråden i snöovädret. Jag sprang ner för trappan och ut på gården medan snön yrde omkring mig, ingenstans kunde jag hitta den där tråden, trots att jag till och med tittade i den lilla snuskiga koppen där folk fimpar. Så jag gick in igen, tog min femte kopp kaffe och kollade in den här videon, där Alex Turner (Arctic Monkeys) och Miles Kane (The Rascals) ser väldigt mycket 60tals brittiska ut där dom knallar omkring bland all Sovjetretorik. Jag skulle inte bli förvånad om det kom fram att Liam Gallagher är pappa till dem båda. Väl värd att lyssna på är den dock, speciellt för ni som gillar Arctic Monkeys (jag gillar Arctic Monkeys sådär sjukt mycket som egentligen bara 15-åriga britter i stuprörsjeans får)

Igår kom äntligen The Economist, och det kändes som att öppna dörren till världen igen, tyvärr var jag så trött efter innebandyn att jag inte ens orkade läsa den första ledaren, men vetskapen om att jag har möjlighet att nörda ner mig i utrikespolitik känns bra.

Snart kommer jag tokhylla nya Cut Copy skivan, håll utkik!