Kvartslivskris
Jag jobbar för närvarande på ett Universitet. Här har jag fått låna ett kontor av en pappaledig doktor. Ibland sitter det folk och väntar på föreläsning utanför mitt kontor när jag kommer tillbaka med en kaffekopp efter förmiddagsfikat/lunchen/eftermiddagsfikat. Då låser jag upp dörren och går in och tänker att dom tänker: Undra vem den där snygga/intressanta/smarta personen heter, han som precis gick in på sitt kontor. Inget tyder på att dom tänker så, tyvärr.
Idag fanns det en väldigt intressant artikel i svenskan om "kvartslivskris":
Grundfrågan för den här gruppen som också kallas för ”tjugonånting” eller ”generation Vad?” är förstås: Vem är jag? Inte längre barn, inte ännu vuxen och utan någon självklar plats i samhället. Vem behöver en ung kvinna med färska gymnasiebetyg och ingen arbetslivserfarenhet? Vem behöver en ung man med strökurser på universitetet och konstnärliga ambitioner?Allt gungar, och de roller som tiden erbjuder är alldeles för många, alldeles för pretentiösa och alldeles för osäkra. Kvartslivskrisaren tycker sig stå helt ensam inför hundratals små och stora beslut som han upplever alla är livsavgörande.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/artikel_933209.svd
En väldigt bra artikel som beskriver den oro som jag vet att många i min ålder präglas av, som ni säkert förstår så är jag själv inget undantag.
Idag fanns det en väldigt intressant artikel i svenskan om "kvartslivskris":
Grundfrågan för den här gruppen som också kallas för ”tjugonånting” eller ”generation Vad?” är förstås: Vem är jag? Inte längre barn, inte ännu vuxen och utan någon självklar plats i samhället. Vem behöver en ung kvinna med färska gymnasiebetyg och ingen arbetslivserfarenhet? Vem behöver en ung man med strökurser på universitetet och konstnärliga ambitioner?Allt gungar, och de roller som tiden erbjuder är alldeles för många, alldeles för pretentiösa och alldeles för osäkra. Kvartslivskrisaren tycker sig stå helt ensam inför hundratals små och stora beslut som han upplever alla är livsavgörande.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/artikel_933209.svd
En väldigt bra artikel som beskriver den oro som jag vet att många i min ålder präglas av, som ni säkert förstår så är jag själv inget undantag.
posted by Patrik Edvardsson at 1:43 em
2 Comments:
Det är skrämmande hur väl det passar in.
Men om nu en ung man med strökurser på universietet och konstnärsambition vill besöka en intressant festival i sommar så kan www.opener.pl rekomenderas. Precis som tidigare år har de en schysst line-up innehållande bland annat Chemical Brothers, Massive Attack och Sex Pistols(!)... Varför nischa in sig på en genre...
ante: Jag har faktikt varit på den festivalen, 2006, då bland annat Franz Ferdinand, Sigur Ros och Kanye West spelade, väldigt roligt även om det är lite väl mycket Heinekenrekalm över allt. M.I.A. vore drock grymt att se med en massa svettiga polacker...
Skicka en kommentar
<< Home