med flaxande armar

Som tidigare aviserats på bloggen drog redaktionen till staden där alla är rika och snortar kokain på toaletterna, där avgaserna från lyxbilarna luktar lite starkare och där det sen årsskiftet är lag på att ha minst en svart trenchcoat i garderoben (no pun intented Erik:). Vissa kallar den vid dess småborgerliga namn ”den kungliga hufvudstaden”, medan vi lantisar kallar den för "storstaden". Hur man är ser på saken så är Stockholm den enda internationella centrum vi har i Sverige, och jag måste säga att jag gillar känslan av att komma fram till staden, då tåget långsamt rullar ut ur tunneln under Söder och Gamla Stan breder ut sig vid vattnet. Det finns något väldigt vackert med den bilden. Och när jag nu sitter i Karlstad och lyssnar på trädkramara/ harshrockarna i Bright Black Morninglight och funderar på vad det egentligen var som hände under helgen, så får nog svaret bli att jag uppslukades lite av Stockholm.

Någonstans då jag aggressivt plockade ner medieprofilErik (”vi släpper inte ut honom så ofta”) inför en norsk kille med tändare vid Universitetets tunnelbanestation valde jag att släppa den riktiga världen och låta mig förföras av staden. Någonstans bland röken på klubben Ace dansade jag med flaxande armar till the Opposite Of Hallelujah med några Örebroexpats och tyckte nog att livet, just precis då, var allt det där som man vill att det ska vara. Att jag förutom detta lyckades med second hand shopping, årets bild utställningen, förfest i studentkorridor, häng på någon löjligt trendig bar på söder, promenad på Skeppsholmen (dock med uteblivet besök på Andy Warhol utställningen) så kändes det ganska ok att kollapsa på Säfflebussen under söndagseftermiddagen efter lite ”slaskpizza” med Flo Mo och Langhoe. Redaktionen tackar samtliga inblandade för en väldigt lyckad helg, extra tack till Langhoe Travels som vanligt styrde upp förstklassigt boende med gratis transport under helgen, han har rutin på sånt, den gode medieprofilen.

Idag har redaktionen jobbat väldigt dåligt och känt sig lite deprimerad. För att förgylla denna känslan presenterar jag ett nytt inslag i bloggen: DAGENS FAKTUROR!

(incert: trumpet trudelutt)

Prenumeration av The Economist 52 nr 825 kr
Prenumeration av Offside 3 nr 99 kr
Återbetalning av bostadsbidrag 2006 1813 kr
Slaskpizza (skuld till Flo Mo) 110 kr

Dagens låt:
Los Campesinos! – Broken Heartbeats Sounds Like Hearbeats (från skivan ”Hold On Now, Youngster”)
Det slutet av november i San Francisco, vi hade druckit Dry Martini, ”levt i nuet” och Los Campesinos! var så glada för att spela, och deras sprattligt aviga brittiska danspop gjorde att det liksom inte gick att stå till. Great American Music Hall med sin gamla klassiska inredning skapade en så vacker inramning att vi fick blinka lite extra. Den här låten är en hyllning till ungdomlighet, förälskelse och förnekelse.