sökandet efter mening
Som jag påpekade tidigare under veckan så har SvD haft en artikelserie om "kvartslivskrisen" hos åttiotalisterna. Jag gick igenom lite frilandsidéer jag kom på i slutet av december, så här lade jag upp ett artikelförslag:
Rubrik: Vad letar vi efter? – 80talisternas sökande efter mening
Kontakta: psykolog, andra åttitalister i samma situation, personer i den akademiska världen som kan ge något slags ramverk för denna utveckling.
Bakgrund: Jag känner mig som en ganska typisk åttitalist. Växte upp i Karlstad, åkte på Språkresa till Torquay efter gymnasiet, lärde mig att pratar engelska via Seinfeld. Åkte till USA efter tvåan i gymnasiet som exchange student. Började plugga lösa kurser på Karlstad Universitet efter gymnasiet, jobbade och reste lite, flyttade till Jönköping för att plugga ekonomi. Fick en livskris och åkte till Malaysia i fem månader för att arbeta som volontär. Kom hem till Sverige, började plugga Medie- och Kommunikationsvetenskap på Örebro Universitet. Spenderade sista året på utbildningen som utbytesstudent på Universiteit Van Amsterdam. Träffade en tjej, flyttade till San Francisco och gjorde praktik på en marknadsföringsfirma. Relationen krachade och nu är jag tillbaka i Sverige.
Frågeställning: Vad ska man göra nu? Vem man är? Vilken plats man har i världen? Vad ska jag arbeta med? Jag skulle vilja undersöka varför, och om detta är något unikt för vår generation, och i såna fall varför. Jag vill undvika slentrianmässiga påståenden som ”vi har mer valmöjligheter”, ”resande blev billigare”, ”globalisering” osv. Jag vill försöka hitta några djupare anledningar, eller så är det kanske bara en myt, varje generation går kanske igenom detta, och det skulle också vara ett resultat. Vi kanske inte är så unika som vi tror.
SvD har gjort ett utmärkt arbete med att svara på många av de här funderingarna (och samtidigt förstås tagit hela min artikelidé) och förklarat att det inte nödvändigtvis är fel att ha de här känslorna, dagens (sista?) del hittar du här:
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/artikel_942619.svd
Rubrik: Vad letar vi efter? – 80talisternas sökande efter mening
Kontakta: psykolog, andra åttitalister i samma situation, personer i den akademiska världen som kan ge något slags ramverk för denna utveckling.
Bakgrund: Jag känner mig som en ganska typisk åttitalist. Växte upp i Karlstad, åkte på Språkresa till Torquay efter gymnasiet, lärde mig att pratar engelska via Seinfeld. Åkte till USA efter tvåan i gymnasiet som exchange student. Började plugga lösa kurser på Karlstad Universitet efter gymnasiet, jobbade och reste lite, flyttade till Jönköping för att plugga ekonomi. Fick en livskris och åkte till Malaysia i fem månader för att arbeta som volontär. Kom hem till Sverige, började plugga Medie- och Kommunikationsvetenskap på Örebro Universitet. Spenderade sista året på utbildningen som utbytesstudent på Universiteit Van Amsterdam. Träffade en tjej, flyttade till San Francisco och gjorde praktik på en marknadsföringsfirma. Relationen krachade och nu är jag tillbaka i Sverige.
Frågeställning: Vad ska man göra nu? Vem man är? Vilken plats man har i världen? Vad ska jag arbeta med? Jag skulle vilja undersöka varför, och om detta är något unikt för vår generation, och i såna fall varför. Jag vill undvika slentrianmässiga påståenden som ”vi har mer valmöjligheter”, ”resande blev billigare”, ”globalisering” osv. Jag vill försöka hitta några djupare anledningar, eller så är det kanske bara en myt, varje generation går kanske igenom detta, och det skulle också vara ett resultat. Vi kanske inte är så unika som vi tror.
SvD har gjort ett utmärkt arbete med att svara på många av de här funderingarna (och samtidigt förstås tagit hela min artikelidé) och förklarat att det inte nödvändigtvis är fel att ha de här känslorna, dagens (sista?) del hittar du här:
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/artikel_942619.svd
posted by Patrik Edvardsson at 1:16 em
2 Comments:
Bra artikelserie. Jag vet inte direkt om den dämpade min ångest inför framtiden men det är ett intressant ämne.
Trevlig blogg för övrigt.
valdemar: Nej, det där serien löste kanske inga problem, men den gjorde i alla fall ett bra jobb med att visa att andra går igenom samma sak, och att det finns flera ganska logiska orsaker kring det, det tyckte jag var bra i alla fall. Tack för att du kommenterade, alltid roligt.
Skicka en kommentar
<< Home