Flo Bo

Idag fyller pappa, eller Flo Bo, som Flo Mo kallar honom för, 56 år. Enligt onitierade källor är det nu två år sedan han blev tillfrågad om han ville sitta med i Karlstads Schlagerjury men av oklara grunder tackade nej (kanske på grund av att han konsekvent väljer P1 framför all form av musik?). Jag skickade ett sms till honom eftersom han är i Stockholm och hävdade att ”en pissdyr present väntar i Karlstad”. Nu känner jag lite panik inför detta uttalande med anledning av att jag inte ens har köpt en ”liten anspråkslös present”. Men ni som följer bloggen vet att eskapism är något som varje människa bör använda sig av så mycket som möjligt. Därför sitter jag på arbetstid och lyssnar på King Of Conveniences myspacesida istället för att oroa mig. För även om det är snö ute, och det är vackert, så är Kings Of Convenience som en mjuk solig vårdag, och jag tycker att det har känts som vår idag.

Idag är det Kings Of Convenience som förstår mig lite bättre:

lean back and let my eyes just go

floating now where they want to float.

They seem to take to the horizon.

Now I know there is a world beyond

the small place I was coming from.

I feel at home here

in the middle of nowhere.

I will never know the names

of these places that I travel through

to reach the coastline.

I've been told I will be there in time.

Summer On the West Hill heter låten som ni hittar på den vackra skivan Quiet Is The New Loud från 2001, en sån där skiva som aldrig riktigt försvinner.