29 oktober i San Francisco
Åkte hem från jobbet med bussen som vanligt. Satt mig bredvid en kvinna med djupröda träningsbyxor och knubbiga anklar som tryckts ner i ett par slitna ljusbruna vinterstövlar. Hon lukade McDonalds pommes och läste någon sunkig pocketbok med en löjlig titel som jag glömt bort. Hennes bak svällde över på mitt säte, jag lutade lite, som lutande tornet i Pisa satt jag på en buss i San Francisco och tänkte, vad håller jag på med egentligen? Jag har ställt den frågan ganska många gånger på senare tid, tyvärr rinner svaret ut i sanden varje gång jag försöker att samla ihop den. Det är svårt att samla en sandhög, ungefär som att hitta en nål i en höstack, fast frågan är vem som egentligen letar efter nålar i höstackar.
Köpte gymkort idag, $153 fick jag betala, gick dit och sprang en halvtimme, kollade på staden utanför, en mexikanare slängde sopor i en smutsig vit container, några tjejer i överdimensionerade Collegetröjor gick förbi och försökte teckna något till mig när jag sprang. Jag fattade inget och fortsatte att lufttrumma till Hate To Say I Told You So med The Hives. På jobbet började tre nya personer idag, käkade lunch med två av dem. En kille från England som ska leda vår division, verkade nice och rolig. Och en tjej som ska ha hand om kundkontakt, hon pratade högt och nervöst och hade misslyckats kapitalt med sminkningen som landade någonstans mellan Britney Spears droglook och en karriärkvinna som tvingat sminka sig i bilen på väg till jobbet. Den tredje personen har jag knappt träffat, men första intrycket är att hon är söt och verkar gilla te. Våran office manager visade någon löjlig bok där hans katt poserade, kvinnan med sminkningskatatrofen på ansiktet tyckte att det var jätteroligt. Vår office manager, som är mer gay än Marc Levengood blev jätteglad. Jag satt och muttrade lite framför datorn.
Om ni missat Lykke Li (vilket vore något av en bedrift) så beger ni er genast till hennes myspace och lyssnar på Little Bit.
http://www.myspace.com/lykkeli
Köpte gymkort idag, $153 fick jag betala, gick dit och sprang en halvtimme, kollade på staden utanför, en mexikanare slängde sopor i en smutsig vit container, några tjejer i överdimensionerade Collegetröjor gick förbi och försökte teckna något till mig när jag sprang. Jag fattade inget och fortsatte att lufttrumma till Hate To Say I Told You So med The Hives. På jobbet började tre nya personer idag, käkade lunch med två av dem. En kille från England som ska leda vår division, verkade nice och rolig. Och en tjej som ska ha hand om kundkontakt, hon pratade högt och nervöst och hade misslyckats kapitalt med sminkningen som landade någonstans mellan Britney Spears droglook och en karriärkvinna som tvingat sminka sig i bilen på väg till jobbet. Den tredje personen har jag knappt träffat, men första intrycket är att hon är söt och verkar gilla te. Våran office manager visade någon löjlig bok där hans katt poserade, kvinnan med sminkningskatatrofen på ansiktet tyckte att det var jätteroligt. Vår office manager, som är mer gay än Marc Levengood blev jätteglad. Jag satt och muttrade lite framför datorn.
Om ni missat Lykke Li (vilket vore något av en bedrift) så beger ni er genast till hennes myspace och lyssnar på Little Bit.
http://www.myspace.com/lykkeli
posted by Patrik Edvardsson at 7:41 fm
4 Comments:
Det här med att du hade två kompisar på besök är ingenting du tycker är värt att nämna i bloggen?
F.ö tycker jag det är stort fokus på kvinnors utseende i din blogg. Är det mindre okej att en kvinnlig kollega har en misslyckad sminkning än att, låt säga, den där britten skulle ha en illa stylad frisyr?
Erik: Det ar klart att det ar vart att namna ert besok i bloggen, har bara inte blivit av. Det var mycket upskattat dock, det tror jag att du vet.
Angaende kvinnors utseende, det ar nog helt enkelt sa att jag lagger mer focus pa hur kvinnor ser ut eftersom det intresserar mig mer. Min kvinnliga kollegas sminkning var saledes mer intressant an faktumet att britten ar skallig och har John Lennon glasogon. Sen ar jag ju ratt sa bitter just nu, vilket forstas inte hjalper.
Jag godtar, med viss tvekan, båda dina ursäkter.
Det enda du kan göra nu är att tona ner ditt kvinnohat lite, samt be till gudarna att inte Yohanna eller Johanna K surfar in på din blogg den närmsta tiden. Isf blir det nog inte roligt för dig ;)
erik: Att klassa mitt inlagg som kvinnohat ar bade overdrivet och felaktigt. Jag iaktar helt enkelt min omgivning och skrev ner det jag kom ihag, som jag tankte pa under dagen. Om Yohanna eller Johanna K reagerar pa det sa far jag val ta den smallen.
Skicka en kommentar
<< Home