Whitest Boy Alive

Elrlend Öye är kanske det mest sympatiska popgeniet, av alla popgenier. Med solen som bakgrund hoppade Erlend och hans tyska vänner upp på den näst största scenen på Popaganda igår. En festival som låter oss som håller popmusik varm om hjärtat, hålla den ännu lite närmre, gratis. Som vanligt är vädergudarna emot alla utomhusarrangemang i Sverige, men efter två dagars regnande så får vi äntligen njuta av lite sol.

Det är inte överdrivet mycket folk som lyckats masa sig över festivalområdet efter Hello Safrerides mysiga, men lite högstadienaiva tillställning (Hello Saferide hade plockat med sig både Niccockiks frontfigur och Firefox AK för övrigt). Men det spelar inte så stor roll. Erlend kliver upp i sin bruna kavaj och pumpar igång Promise Less Or Do More med den där mysfunkiga basslingan som förenar The Rapture med Lusekoftan och det blir snabbt tätare i raderna framför scenen. Erlend ser oförskämt lycklig ut när han får stå och dra lite torra riff på sin gitarr medan hans band lyhört viker sig runt denna norrman. Det finns något lite lyxigt över den lounge funk som Whitest Boy Alive levererar, den finns något bildat i det där torra som fångar mig totalt. Första singeln Burnin (lyssna här: http://www.myspace.com/thewhitestboyalive) sätter fart på publikens höfter. Många verkar tränat in sina dancemoves framför Kings Of Convenience video till ”I’d Rather Dance With You” (titta här: http://www.youtube.com/watch?v=2iDNMUtw_CQ&search=rather%20dance%20with%20you), det är otroligt fint att se. Den korta konserten avslutas med ett oväntat samarbete med Cat5 som kommer in och kör sin Sexy i Whitest Boy Alive funkversion, ett spännande möte mellan två olika sidor av dagens indiemusik som vill få oss att försöka röra oss lite.

På onsdag släpper Whitest Boy Alive sin debutskiva på Service.