Phoenix - It's Never Been Like That

Hittade den här bilden när jag sökte på "Phoenix music", och även om solen håller på att gå ner utanför den amerikanska staden, Phoenix, så känns det som en passande bild för det franska popbandet Phoenix också, snart i en Hultsfredsfestival nära dig. I dag har det inhandlats en biljett, så nu är det spikat att herr Edvardsson kommer att se The Strokes live för första gången i sitt liv. Det är stort, i det lilla. Nåväl, här kommer en rapport om hur Phoenix nya skiva låter, den var tänkt för Revolver, men en annan kille han före, men han skrev fint tycker jag, så det gör inte så mycket...

Så, Phoenix from the ears of Patrik, eller nått:

Phoenix – It’s Never Been Like That
(EMI)

2004 var bussresor från Waxholm till Bergshamra. Dag efter dag, åt båda hållen, sommarjobbet och sommarboendet kopplades samman med främst två skivor. Den första var Phoenix ”Alphabetical”, den andra The Shins ”Chutes To Narrow”.

2005 var tågluffande i Östeuropa, lågpriskebab och mystiska ölsorter. Det var även Phoenix låt If I Ever Feel Better från deras skiva United.

2006 och Phoenix återvänder i takt med att uteserveringarna öppnar. Det är ingen slump att mina Phoenix minnen kretsar runt en årstid, sommaren.

2006 är Phoenix lite rakare än tidigare, lite mindre mjuka sjuttiotalsfunkiga sommardängor, det är mer gitarrer, och kanske en ambition att slå igenom på allvar. Ibland låter det nästan som Shout Out Louds, ibland som The Strokes runt deras ”Room On Fire” period. Mest mest av allt så låter det nog ändå Phoenix. Visst har dom tagit ett steg från den där sammetslena poppen som med neon och mörkröd sammet satte fransk pop på kartan tillsammans med Tahiti 80. Ok, fransk pop var kanske på kartan innan den (nej Tommy, du måste inte maila och förklara att Daft Punk är den ulitimala lösningen på den vita mannens problem bredvid Pet Shop Boys), men för mig öppnade Phoenix och Tahiti 80 många dörrar.

Ur ett demografiskt perspektiv är det mindre Frankrike, och kanske mer New York, om man ska använda sig av kulturella stereotyper. Efter den ambitiösa och stundtals överarbetade känslan i Alphabetical så är Its Never Been Like That mer rak, mer spontan och mer fylld av en känsla där atmosfären fått sa några steg bakåt.

De mer spontana och enkla låtarna medför dock en mer likriktad skiva, det är aldrig så att man blir irriterad, men visst önskar man sig mer av låtar som Courtesy Laugs och Sometimes In A Fall.

Men, eftersom det är Phoenix det handlar om så finns det självklart poplåtar som även denna sommar kommer att definiera de där varma dagarna i solen, Consolidation Prises är sprudlande lekfull Belle & Sebastian pop med attityd, Rally är taktbyten i en fransk galleria och avslutande Second To None är den bästa låten The Shins ännu inte gjort. Även om bäst-före-datumet kanske inte stäcker sig så långt efter sommaren så låter Phoenix väldigt bra just nu.