Om TIGA och Phil Collins

TIGA.jpg
Originally uploaded by hypotetisk.

Tiden har hoppat in i vintern, temperaturen kämpar dock fortfarande tappert mot detta kifte, grönskan frodas fortfarande utanför fönstret, i alla fall om man fäster blicken på gräset. En lång vecka har hittat fram till slutet, och snart är det dags att panikplugga inför den stundande tentan på fredag. I torsdags avnjöts White Stripes i Stockholm, i fredags var det storslagen fest i min lägenhet, inklusive tårtbakning (tack Kajsa) och chokladätartävling för finsk radio (tack Tommy), ni hör ju själva att det var en hejdundrandes fest. Det enda negativa var att en galen student på den studio 54 fest som vi alla gick till efter festen i min lägenhet vill arrestera mig. Tydligen uppskattade hon inte att jag basunerade ut mitt hat för Phil Collins i garderobskön efter att DJn spelat någon ballad av honom. I mitt upprörda tillstånd som senare resulterade i temporärt förlorad röst anklagade jag Phil Collins för att vara en av de mest onödiga personer som existerat och att det är otroligt att dom spelar en av hans tråkiga ballader när det finns så många bra ballader. Detta fick den okända lilla kvinnan framför mig i kön att se rött och hon börja ryta att hon minsann gillade Phil Collins och att jag var en idiot som stod där och dissade hennes favoritartist. Att någon stod upp för Phil kom som något av en chock, vilket jag kungjorde för min omgivning genom att, på något vinglig fyllesvenska, orera om dödstraff och borttagandet av Phil Collins från musikhistorien. Detta fick Phil Collins fanset att tappa fattningen och beordra hennes tystlåtne pojkvän att arrestera mig, han var nämligen polis fick jag höra. Pojkvännen stod där stilla och ville bara sjukna ner genom jorden, jag snappade förstås upp detta och frågade var han hade sin batong, ingen reaktion. Tillslut försvann Phil fannet och den generade polisen ut till jackorna och jag hävdade att jag vunnit slaget och att jag gjort mitt bästa för att förbättra världen genom att sätta ner foten mot ännu ett Phil Collins fan. Efter detta gick jag hem och åt en halv påse chips och kollade på gamla inspelningar av 24 Nöje.

I går var det en lugnare tillställning, vi var några nyktra själar som åkte ner till Satin för att kolla på det väldigt mysiga bandet The Second band från Örebro. Fin popmusik bjöds det på, inte så långt från David & The Citizens, stort plus för att ha fiol med i ljudbilden, det gjorde mycket, bandet håller på att spela in sin debutskiva som kommer senare i år. Dom har dock släppt en fin EP som man kan hitta på cdon bland annat. Huvudakten var två stockholmare som med sina skivor 1,2,3 charmat popnördar med finurliga texter och fantastiska melodier, Suburban Kids With Biblical Names svingade fram sin pop på ett väldigt fint sett. Det var varmt, trångt, och kidsen på scen hade med sig fyra extra personer med sig, för att försöka fånga alla de fina ljud som finns på skivorna. Bäst blev det i den delvis omarrangerade ”Loop duplicate My Heart” och i avslutande ”Noodles”. Själv stod jag mest i hörnet och nickade med i det tralliga musiken, andra dansade, och återigen så blev det en sådär skönt mysig kväll som det faktiskt brukar bli på Klubb Smart, nästa vecka kommer Paris och hälsar på, det känns kanske inte så jättespännande, men det kan nog bli ok ändå.

Föresten börjar min omgivning att undra om min mentala hälsa är intakt efter mitt eviga tjat om Tiga, kolla föresten hur löjligt snygg han är på bilden, hans ”You Gonna Want Me”, kan vara årets dansbomb, jag har i alla fall hävdat att det är väldigt viktigt att alla som går på förfest tar med sig denna låt, sätter på, räcker upp en hand i luften och skriker dansbomb! Allt för att sprida budskapet. Ni som inte hört låten har verkligen missat något, en bas eller synt eller vad fan det är som ligger och bankar frenetiskt på dansnerven, en TIGA som sjunger sådär lagomt avspänt om att ”You gonna want me”, och det är precis så man känner när man svänger om till 3 minuter och 11 sekunder av dansbomb, sällan har en låt förmedlat en så stark känsla av överlägsenhet. Jag kan egentligen inte ett skit om sån här musik, så det blir inga avancerade liknelser eller så, ni får helt enkelt få tag på den här låten på något vis, inta ett dansgolv, eller som jag utryckte det förra veckan i studentradiolistan.
”Ta bort stolarna och borsta bort håret!”
Jag har ingen aning om vad jag menade med det, men så sa jag. Och på något sätt så förstår jag ändå vad jag menade.

Ni som promotade M Ward tidigare under veckan har föresten lyckats, jag har nu laddat ner hans omtalade Transistor Radio, rapport om den kommer senare i veckan.

Tills dess "HELLO, YOU GONNA WANT ME, BUT WHEN YOU WANT ME IT MIGHT BE A DIFFERENT STORY"...damdamdamdamdam.... så låter den ungefär... om och om igen.