Cat Power - Colors And The Kids

cat_power-moon_pix.jpg
Originally uploaded by hypotetisk.

Jag kapitulerar, jag brukar göra det när det handlar om pianoballader. Ända sen jag hörde Counting Crows "Raining In Baltimore" på en heltäckningsmatta i den amerikanska staden Bethlehem (ja, du läste rätt) i ett rum där framtiden för en nära vän såg svag ut, och jag fick höra låten som jag återvänder till varje höst då det regnar.

I need a phone call
I need a plane ride
I need a sunburnI need a raincoat
And I get no answers
And I don't get no change
It's raining in Baltimore, baby
But everything else is the same

Om jag skulle göra en lista med de låtar jag lyssnat mest på, så är det här en top-10 kandidat.

Men nu ska det ju inte handla om Counting Crows som utvecklats till ett tämligen ointressant band, utan om Cat Power. Som gjorde en förskräcklig konsert i Göteborg i våras, men Cat Power handlar inte om konserter. Cat Power handlar om skivor som tar över sin omgivning, som inte trivs med bakgrunden, inte trivs med att sådär colplayförsiktigt smyga omkring någonstans när man försöker studera. Nej, Cat Power tar plats, med sin småhesa röst som levt så många liv, sett så många ting. ”Get Free” öppnade dörren, det är fortfarande den skiva jag skulle rekommendera om du aldrig hört henne förut, men det är på ”Moon Pix” som den trasigaste låt hon spelat in finns.

Colors And The Kids är dryga sex minuter om utanförskap

It's so hard to go in the city'
Cause you wanna say hello to everybody
It's so hard to go into the city'
Cause you wanna say hey I love you to everybody
When we were teenagers we wanted to be the sky
Now all we wanna do is go to red places
And try to stay outta hell

Det är en långsam låt, som tar sin tid, Chan viskar ibland, tar i mer på andra håll, men oftast vill man sätta sig precis vid högtalaren för att höra varje ord. Det är inte bra för studierna, men när man är försjunken i teorier är det skönt att varva med något konkret, något som känns, och som biter tag.

Söndagens låt är Cat Powers – Colors And The Kids, det känns som en självklarhet.

Vill föresten tacka min vän Trötter för alla fina bilder han tog på Magic Numbers konserten, en av dessa såg ni i min förra text, bra jobbat.