Två omistliga samlingsskivor

el perro och Jens Lekman.bmp

Jens Lekman – Oh, you’re so silent Jens (Service / Border)
El Perro Del Mar – Look! It’s El Perro Del Mar! (Hybris / Border)

Två av den svenska indievärldens mest hyllade och spännande artister väljer att under denna kalla vår (eller visst, det kanske är sommar det heter egentligen) släppa en samlingsskiva var. I El Perro Del Mars fall så handlar det om en sammanfattning av de material hon släppt på skivbolaget Hybris under det gångna året. För Jens Lekmans del, som slagit stort här i vårt avlånga land handlar det om 17 låtar som man hittat på de diverse EPs som han släppt under de senaste åren.

Båda skivorna är pärlor på sitt eget sätt.

I fallet El Perro Del Mar så är det mesta materialet nytt för mig, jag hade tidigare hört ”Dog” och ”This loniless” men redan efter inledande ”Candy” och efterföljande ”Sad” så är det tydligt att jag verkligen missat något. El Perro Del Mar har precis som Jens Lekman och även The Concretes lyckats hoppa ur det ekkorhjul av artister som låter precis så 2004 eller 2005 eller vilket år det kan tänkas vara, den här musiken pendlar i ett åldersmässigt vakuum där influenser från äldre dar blandas med nytt.

Valet att recensera dessa skivor på samma gång blir väldigt naturligt när påsen elegant knyts ihop genom den split singel som de båda släppte i November 2004. Då bidrog El Perro Del Mar med låten ”I can’t talk about It”, som är en vemodig poplåt med midtempo handklapp, den dyker upp i slutet av Look! It’s El Perro Del Mar!

I Jens Lekmans fall är låtarna mer kända för min del, men kvaliteten går det inte att klaga på. Och för er som endast hittat fram till förra årets When I Said I Wanted To Be Your Dog så finns det massor av utmärkt Jens Lekman märkt musik kvar att upptäcka. Låtarna från genombrotts EPn Maple Leaves är alla fantastiska låtar, speciellt ”Sky Phenomenon” som är en av Jens starkaste ballader och ”Pocket Full Of Money” med piano och fingerknäpp. Det som är kul med den här samlingen är att vi som inte hann få tag på den väldigt limiterade Rocky Dennis In Heaven EPn här får de tre spåren. Vi får även låtar som ”F-word” och ”The Wrong Hands” som endast funnits på olika samlingar tidigare.

El Perro Del Mar tillhör den förnäma skaran kvinnliga artister som under våren ritat om kartan för popmusik från den singer/songwriter grund som de alla tar avstamp från. Tillsammans med Frida Hyvönen och Jenny Wilson så utforskar El Perro Del Mar nya vägar med sin musik, det intressanta med samlingen är hur enhetlig den låter, trots att den består av flera små enheter i form av Eps och singlar. El Perro Del Mar har något lågmält och väldigt intressant på gång och från och mig nu kommer jag att följa henne med större uppsikt än jag gjort tidigare. Hon gräver i en musikhistoria som jag själv aldrig vandrat i och skapar som jag tidigare varit inne på, något som verkligen känns eget och nytt, och det är första gången på väldigt länge jag kan göra ett sånt konstaterande.

Jag har svårt att bedöma hur troligt det är att någon av dessa artister kommer få ett stort kommersiellt genombrott, antagligen är det inte speciellt troligt. Men om du vill uppleva riktig popmusik, som styrs av hjärtat och inte hjärnan, som styrs av ett eget behov av att utrycka sig istället för behovet av att tjäna snabba och stora pengar. Då kan du nog inte hitta mycket bättre skivor att investera i under den här våren.

Två skivor, två själar, två framtidshopp, två måsten i skivsamlingen.

Top tre klockan 22.16
Damien Rice & Lisa Hannigan - Unplayed Piano (cd-singel)
Damien och Lisa har gjort en hyllningslåt till Aung San Suu Kyi som firar sin 60-års dag i husarest i Burma den 16 Juni. En vacker låt, om än inte lika omskakande som flera av spåren på Damiens succedebut O som sålt i mer än 1.5 miljoner exemplar världen över. Så det kanske inte är så konstigt att han försöker att påverka, precis som Bono och Chris Martin. Visst är dom fina, de brittiska herrarna. När ett nytt album från Rice kan tänkas komma vet man inte, han har tagit en paus i arbetet till förmån för den kampanj för att få Kyi fri som pågår.
Monkeystrikes - I'm sorry, but I'm very dramatic (cd-spår från skivan You Hate My Beautiful Love)
Favoritspåret från Monkeystrikes debut som är riktigt bra, energisk indiepop som påminner om Bear Quartets mer hurtiga nummer, Cecilia Nordlund har både bett och värme i rösten. Det avskalade slutet är magnifikt.
Karl Larsson - Off The Cliff (smakprov)
Sångaren i emobandet Last Days Of April släpper en soloskiva i slutet av juni, den här låten är ett smakprov som man kan ladda ner gratis på skivbolaget Bad Tastets hemsida. Låter som trivsam gitarrpop, ett stenkast från min vårfavorit Brendan Benson, fast det här är lite mjukare, och lite snällare. Som en nallebjörn med gitarr. ungerfär.