Britta Persson imponerade på Klubb Söndag

Britta Persson ser nästan lite rädd ut när hon försiktigt kliver upp på Klubb Söndags scen, klädd i helsvart med ett par röda skor ser hon ganska försynt ut. Hon tar en lite klunk ur sin Corona innan hon sätter igång. Britta leder oss självsäkert igenom låtar från hennes två första demo skivor och henne nya EP som hon precis släppt på Startracks. Trots att det bara är Britta och hennes gitarr så blir det aldrig tråkigt eller monotont under den halvtimme hon spelar. Publiken är som vanligt ett föredöme och är knäpptysta genom hela konserten, något som Britta tackar för. Hon berättar att hon oftast får ställa in sig på att spela så högt som möjligt för att nå fram, men den här kvällen går hennes starka röst rakt igenom lokalen och rakt in i våra hjärtan.

Britta har oss i en liten ask genom hela konserten, och när hon spelar ”I Miss” i slutet, från hennes första demo så når konserten sin absoluta höjdpunkt. Britta Persson kommer säkert gå långt, med en fantastisk röst, som inte bara är stark utan även väldigt personlig och gripande så trollband hon i alla fall publiken på Strömpis utan problem.

Kristofer Åström kommer till Klubb söndag med, i min mening, två ganska svaga album i bagaget i ”So Much For Staying Alive” och ”Loupita”. Det sistnämnda kan ni glömma bort, det spelades inget från den skivan ändå, det blev inte heller någon ”Defender”, ”How Can You Live With Yourself”, ”Poor Young Mans Heart” eller ”How Come Your Arms Are Not Around Me”. Det blev helt enkelt, en konsert utan balladerna.

Och samtidigt som bandet stoppade undan balladerna så plockade man fram basen, men visst blev dom lite väl ivriga? Behöver man en bas som vibrerar i både knäskålar och örongångar på Klubb söndag? Självklart inte, ljudet var alldeles för högt och Kristofer, vars stämma aldrig varit speciellt stark, försvann någonstans i mixen och fick bara titta fram lite då och då.

Men annars så var det väldigt kul att höra att låtarna från nya skivan funkar live, istället för den kalla produktion som präglas ”So Much For Staying Alive” så fanns det en värme i all den hopplöshet och bitterhet som präglas skivan. Låtar som ”Midnight Sun” och framförallt ”Man Of Steel” och ”Givers Of The World” växte rejält i den samspelta kostym som även innehöll Britta Persson på körsång.

Även den något oväntade ”If You Really Wanna Know” från Epn Dead End slamrades igenom med energi och frenesi som lyfte den till oanade höjder.

Så trots att inga av Åströms tårdrypande ballader spelades, och att basen löpte amok i min trumhinna så blev konserten ändå en positiv upplevelse. Nu ska jag ge ”So Much For Staying Alive” en ny chans, det förtjänar den efter den här kvällen.

Och så lite ny musik

Foo Fighters har släppt ny musik, nya singeln heter "Best Of You" och låter ganska typiskt Foo Fighters. Egentligen är det inte så mycket att hetsa upp sig för men jag har alltid varit svag för Dave Grohls orkester. Senast dom spelade i Sverige var jag och min kompadre Gustav en del av den aktivt dansande fanskaran på Hovet. Sen kan man tycka att det här är typisk musik för den semi-rebelliska tonåringen, eller rent av tråkig amerikansk rockmusik. Men jag gillar det, i lagom dos. Nya albumet heter "In Your Honour" och kommer säkert att finnas i en databas nära dig snart.

Svenska Ebon Tale skickade en fin singel till radion, den heter "The Only Version" och doftar Pj Harvey lång väg. Stark och klar röst med dunkande trummor och snygg gitarr, en av de starkaste låtar bandet fått ur sig hittils.

Och till sist så bör Tomas Andersson Wijs nya liveskiva "Live På Rival" nämnas. Inspelad under den akustiska turne som han gjorde i höstas, möter vi Tomas ensam med gitarren. Ett bra drag där flera oväntade låtar får plats, och en skiva som visar vilken bra textförfattare han verkligen är. Skivan kan köpas på hans hemsida.

Sen tycker jag att ni ska läsa den artikelserie som SvD hade för några veckor sedan, om 80-talisterna. Väldigt intressant och bra skrivet om en generation som håller på att gå förlorad... http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_9557988.asp

Sen är nya Magic Numbers singeln Forever Lost jättemysig och fin, men det visste ni säkert redan. Det är liksom deras grej lite, att vara mysiga och fina, och mysiga. Vad tror ni om att se dom på Hultsfred? Jag tror det kan bli mysigt...