12 bra poplåtar från Black Rooster

Kent, som ju var väldigt bra för ett tag sen, bild från www.kent.nu

Idag var det dags för radio igen, och så här såg manuset ut, nu kan det ju vara så att jag inte sa precis som det stod i manuset, men så blir det ibland. Hoppas att ni som lyssnade tyckte om det, och ni som inte lyssnade, ni kan ju ladda ner eller köpa följande låtar för att få den där härliga Black Rooster känslan i just ert vardagsrum. Om ni nu har ett vardagsrum…

Låtlistan från Black Rooster den 19 Maj utan ordning alls

TTA – Hemligt spår en hyllning till Liverpool som spelar champ league final på onsdag i Turkiet, storsint som jag är, och trots att jag är Chelsea supporter. Tillägnas Jacob och Danne, som älskar Sami Hypiää)
TTA – In The Kitchen Det är ju jäkligt störigt med killar som springer runt och pussar på varandra på scen i snygga kläder. Det bli så svårt för oss som till hälften består av HM och den andra hälften halvt illasittande band t-shirts och skjortor från Åhléns att hävda oss då. Men gör man musik med så mycket kärlek och med ett så naivt utryck så går det inte att inte fångas med, det är så löjligt bra så att det enda man kan göra är att le och nicka i takt, TTA är det intressantaste som hänt svensk musik sen Håkans debut, like it or not. Sen tycker jag att deras fascination över 50 Cent är väldigt intressant. På deras första EP finns en fantastisk cover på fithys Many Men, och i den här låten så sjunger dom ”Live Forever or Die Trying”, kanske en parafras till 50 Cent vars debutskiva ju hette Get Rich Or Die Trying. Det känns lite som om det har med deras uppväxt att göra. 50 Cent började sälja joints så fort han kunde gå, samtidigt känns det som om TTA vid den tiden satt i en sandlåda och lekte med färgglada plastbilar, uppväxten påverkar musiken. Så den här låten är till er som hulkar er över uppsatser och tentor och som funderar på att elda upp den där störiga grannen som spelar E-type på alla efterfester.
Kent – När det blåser på månen Från bandet som spelar i ett jättetält, och som faktiskt var väldigt bra när det begav sig.
NERD – Lapdance från gruppen som inte längre finns, men som med hjälp av elgitarrer och porrrap i den här låten hittade fram till ett sound som förflyttar vilken instängd radiomann som hellst till en porrklubb någon stans i Kalifornien. Typ.
The Chrysler – First Blood Markus Krunegård från Laakso hjälper till med sången, lite ironiskt med tanke på att sångaren i The Chrysler just påminner om sångaren i Laakso… så är det ibland.
Iron & Wine – Jezebel Det behövs med indianreferenser inom den samtida popmusiken, såg filmen In Good Company där flera Sub Pop band var med, t.ex. The Shins, TSOOL hade även dom med en låt. Iron & Wine låter som musik som spelas framför tipin på prärien. Fast jag vet inte hur mycket prärie det finns kvar i USA, men det låter som om det borde finnas endel i alla fall om man utgår från Iron & Wines senaste EP Woman King.
The Shins – Girl Inform Me Ett av Black Roosters absoluta favoritband, med en perfekt poplåt som är lite drygt två minuter. Så lätt det är ibland.
Wilco – Nothings´ severgonnastandinmyway (again) Tänkte först gå till radiostudion och sätta på hela Yankee hotel foxtrott och sen låta er njuta av den trasiga själ som Jeff Tweedy var då, fast det vore kanske inte så kul. Så istället bjuder jag er på lite glad Wilco, skitglad faktiskt, så att man vill springa runt ute och kasta solstolar och rycka upp betongen typ. Fast det är inget som vi som arbetar med Black Rooster står bakom.

HAL – Fools By Your Side Det är ju så att de flesta av oss gick ner i spagat av glädje när The Thrills släppte sitt debutalbum, men sen blev dom jäkligt trista, och grå. Grå är ju ingen färg en musiker vill förknippas med. Jag såg dom som förband till R.E.M. i januari och det var sorgligt att se detta stela band stappla igenom sin hårt ansatta låtkatalog, ja det var jäkligt synd. Men, misströsta icke, nu finns ju HAL här, för er med sandstrandslängtan, för er som vill springa runt med en glasstrut och tappa den i sanden, och då är det sommar i hjärtat i alla fall. Eller, det kanske inte är så mycket springa runt med glasstrut musik, utan mer sitta och mysa runt lägerelden musik, men det är ju också bra, och sommrigt.

Arcade Fire – Nigborhood # 2 (Laika) När jag var hemma och hälsade på mina föräldrar för några veckor sedan så körde min pappa mig till Örebro eftersom han skulle vidare mot världsmetropolen Trosa… eh ja. Men eftersom min far, efter att han en jul tvingats köra sträckan Gränna – Ödeshög med Foo Fighters i stereon bestämde att den som kör bilen får bestämma musiken så blev resan mellan Karlstad och Örebro en resa med Arcade Fire. Eftersom jag den som körde. Pappa var måttligt road när jag förkunnade för honom att resan skulle präglas av kanadensisk popmusik, kanadensisk popmusk!!!! Pappa muttrade och satte sig i bilen, självsäker som jag var så satte jag igång Laika. Jag började trumma på ratten och kommenterade dom riviga gitarrerna varpå pappa kollade på klockan och önskade att Örebro inte fortfarande låg 10 popmusikaliska mil bort… men hur som helst. Arcade Fire är ett fantastiskt band, det har jag sagt flera gånger i Black Rooster. Men jag kommer inte att sluta hypa det här bandet förrän alla svenskar emigrerar till Montreal och bygger ett tempel där man spontant kan offra sina gamla tråkiga Jumper och Brainpool skivor för ett ex av Funeral. Så ni får nog dras med ett här ett tag…
The Smiths – Theres A Light That Never Goes Out Kollade på Dawsons Creek under helgen, då träffade någon blond tjej med krulligt hår en kille som hade ett radioprogram på ett universitet. Genast kände jag igen mig i hans situation, förutom att han såg ut som en fotomodell och hade buskiga ögonbryn… men annars. Och han spelade Girldfiriend in a coma med The Smiths för någon student som hade ångest efter helgen. Så jag tänkte att jag också skulle spela den för alla er som har ångest, kanske inte för helgen men för uppsatser och sånt. Fast sen insåg jag hur mycket jag hatar den låten, men jag vill ju ändå spela The Smiths, så det får bli en riktigt klassiker som vi faktiskt aldrig har spelat i Black Rooster vad jag vet…

Spelades inte, men var tänkt att spelas

Joy Division – Wilderness Det var ungefär 25 år sen Ian Curtis dog. Han som med mullrande bas och desperation ledde sitt Joy Division till några framgångsrika år. Framför allt har bandet influerat mina personliga favoriter Interpol ganska mycket. Så det var någon gång efter att jag gick runt och försökte få alla att lyssna på Interpol som jag även började lyssna Joy Division. Men det var inte lika lätt, man hör att produktionen luktar mörkt sjuttiotal, och även om basen pumpar så får man inte samma mullrande och medryckande ljudbild som Interpol, det är här är mer punk än Interpol. Hur som helst så är det många som älskar det här bandet och det är väl kanske inte så jättesvårt att förstå. Även om jag personligen hellre lyssnar på Interpol. Men en sån här dag då solen faktiskt lyser så finns det väl inte så mycket bättre saker att göra än att lyssna på nattsvart ångest... eller? Så här kommer 2 min och 35 sek av, svärta.