All of them lost souls

It shames me to no end,
To feed poison to those who could very well be my kin
But where there's demand, someone will supply
So I feed them their needs at the same time cry
Yes it pains me to see them needness
All of them lost souls and I'm their Jesus
Deepest regret and sympathy to the street
I see no pity for they fix when they kids couldn't eat (so sorry)
And with this in mind, I still didn't quit
And that's how I know, that I aint shit (I aint shit)
My heart bleed but that's aside from the fact,
I live from my kids and theirs and them youngins after that

Malice i Clipse berättar om sitt yrke i fina I’m Not U från debutskivan Lord Willin’. Det är en fantastisk skiva rakt igenom - inte bara för att Pharrells minimalistfunk passar Malice och Pusha T’s flow som en välsmord läderhandske på en Lehman Brothers anställd en kall höstnatt - utan också för att det är en skiva fylld med historier från ett liv på andra sidan samhället. Här följer vägen ut inga lagar och Toyota Camrys fulla med knark i listerna och pistoler i baksätet är vardag. Här finns få, eller inga, moraliska regler; hip hos som den började, som en kommentera på ett ojämlikt samhälle. Våldsglorifierande? Ja, men avfärdar du det på den nivån missar du allt.

Clipse är bäst när dom är förbannade. Nu är dom tillbaka med sin tredje skiva och äntligen har dom fått den uppmärksamhet som de förtjänade redan efter debuten, och kanske är det inte så konstigt då att första låten från kommande skivan, Fast Life, låter så tandlös. För vad kämpar dom mot nu? Nu när de nått ditt dom hela tiden ville nå? Ladda ner gratis här:
http://www.pitchforkmedia.com/article/download/51364-clipse-fast-life-mp3

Annars har förkylningen inte gett vika och jag fick precis ställa in min medverkan i dagens innebandymatch i Haag, och det efterföljande besöket på någon sorts hippieklubb i södra delen av Amsterdam. Istället blir det alltså drug dealer rap, nya The Economist och lite kurslitteratur.

You got a big ass bell? Lemme see you jingle it baby