torsdag, februari 14, 2008

I Maradonas fotspår

Diego Maradona, eller Fat Joe, som hypotetisk ibland kallar honom

Vad många kanske inte vet om hypotetiskt är att han, förutom att vara en första klassens kulturkännare och numer inneboende hos sina engna föräldrar (till skilland från hos en homosexuell konstsamlare i San Francisco), är att han är en lysande Innebandyspelare. Jo, det är sant, ett sällan skådas spelsinne, kombinerat med något som sportjournalister nog skulle kalla för "kattlika reflexer", gör honom till en elegant spelare.

Idag, efter två års frånvaro från sporten gjorde han comback i skymmundan. På Karlstad Universitet, i en svettig sporthall med anor från 70-talet stegade han självsäkert in (efter att ha gått vilse 14 gånger och tvingats springa i vredesmål i fem minuter för att komma i tid). Många trodde nog inte att denna pustande individ skulle göra ett sånt intryck på planen, men likt en Fredrik Ljungberg på Rohypnol stod det genast klart att hypotetisk inte gjorde någon besviken. Efter 1 och en halv timmes svettande och två monumentala soloprestationer som säkerligen skulle platsat där uppe med Maradona 1978 (fel år?) så stegade en svettig hypotetisk av, efter att ha dunkat sina tappra lagkamrater på ryggen likt den pappagestalt han kände sig dom.

Vissa skulle nog kalla uppvisningen för kärnan i allt det som är vackert med idrott, och hypotetisk kan bara hålla med.

Dagens låt heter Good Day Sunshine med The Beatles, den är till alla er som inte får knulla på alla hjärtans dag. Ja, och till mig då förstås (som inte heller får knulla på alla hjärtans dag)

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

Lite för mycket av en straffspark, så att kommentera "en lysande innebandyspelare" vore allför enkelt. Däremot bör nämnas att innebandy uteslutande spelas av universitetsstuderande män med page, och att sporten är en lillebror till "det finns tre lag i vm" bandy. Detta innebär att ens utnämna sig till "en lysande innebandyspelare" är något av ett hån mot den egna personlighet. Lite som att hypa sig själv för att vara bra på miniatyrgolf.

11:32 em  
Blogger Patrik Edvardsson said...

Jonas: Det är väl inte helt oväntat att du, i egenskap av hockeyhuligan, tycker att det är lite "fjolligt" att spela innebandy. Men det är ok, såhär under 2008, att släppa sargkanten och respektera innebandysporten, utan att du för den skulle kommer att klassas som metrosexuell primadonna. Sen vet vi ju båda att jag flertalet gånger fintat bort dig under några svettiga pass hösten 06 i Örebro:)

12:11 em  
Anonymous Anonym said...

inte fjolligt, men inget att babbla om. kanske lite som att slita skinn. Och min metrosexuella sida är sanslös nuförtiden, har sett en episod av "melodifestivalen" med lesbianer, samt färgat håret i regnbågsfärger.

sen att man inte når ner till sargkanten i innebandy är en annan sak.

11:24 em  

Skicka en kommentar

<< Home