Ain't no sunshine

På väg hem från Berkeley, Oaklands industrihamn i bakgrunden

Idag var planen att åka ner till Stanford University tillsammans med min tweedkavaj. Gå runt och låtsas att vara en student stod högst upp på schemat, kanske ta en kaffe och läsa en bok. Eftersom det är Martin Luther King Jr Day här så var vi lediga från jobbet. Jag begav mig därför till the CalTrain station samtidigt som regnet började falla på det energiska protesttåget som parkerat utanför stationen. Jag i egenskap av vit europé tog några kort och noterade ett energiskt följe Obamaanhängare innan jag hoppade på tåget. Väl i Stanford började det genast regna, jag tog skydd i Stanford Mall, testade 6 par Levis jeans som inte passade, köpte en hamburgare, himlen blev mörkare och mörkare så istället för en campusvandring tog jag lite snopet tåget hem eftersom inget i den mörka himlen tydde på något så kallat ”väderombyte”. Nästa gång kollar jag väderleksrapporten innan jag planerar en exkursion, men eftersom jag på lördagen låg i en park på Berkeley och tänkte att det kändes som sommar så trodde jag inte det var nödvändigt.

Här kommer ytterligare tre låtar från 2007 som du under inga omständigheter bör missa:

Kanye West – Good Life (feat. T-Pain)
Vissa personer tar läkemedel när dom mår dåligt, 2007 satte jag på Good Life, och precis som tv-serien Entourage, så får man intrycket av att livet är fyllt av möjligheter, solsken och badande i polen när man lyssnar.

Band Of Horses – The General Specific
Många svenska musikkritiker tyckte att skägget var det viktigaste 2007, det tycker jag är löjligt på många olika sätt, men om vi ska forma oss i denna analogi så passar nog Band Of Horses in där. Med Neil Young och My Morning Jacket som bofasta referenser spelar Band of Horses ofattbar vacker och melankolisk musik, The General Specific är favoriten hos hypotetisk, mest för att det är så otroligt vackert när sångaren Ben Bridwell sjunger ”I can’t look at you any other way, any other way”.

Laakso – Västerbron
Jag har nog alltid gillar Laakso mer i teorin än i verkligheten, men Västerbron är den vackraste melodramatiska svenska låten sen Nu kan du få mig så lätt. Jag har svårt att ge en finare komplimang än så.