Sagan om Zürich del 1

Zürich 05 007.jpg
Originally uploaded by hypotetisk.

Förra veckan var jag i Zürich, det var fint, och eftersom jag inte har något bättre för mig så har jag skrivit ihop en bitvis något anal historia om vad som egentligen hände. Se det som en julkalender, en reseskildring, ett samtidens tecken på rastlöshet, eller vad som helst. Jag gör det mest för mig själv, och för att jag ville skriva något som hade väldigt många kommatecken i sig. Så, ni får titta in här dom närmaste dagarna, för varje dag kommer en ny del i historien, om resan, som gav mig en ny halsduk.

Håll till godo här kommer del ett:

Det var en tidig morgon, minusgraderna hade målat marken vit när jag och en väska kläder promenerade till bussen. Från en buss till en annan, en stökig tid på t-centralen, köpte Loka med citronsmak, 59-kr enkel resa till Arlanda, läsa Vagabond på bussen. Äta medhavd pasta med pesto och kyckling i Sky City, på andra våningen, ni vet där Robinsondeltagarna samlades under premiäravsnittet, såg ett tyskt landslag i okänd sport, SMSade Tommy för att informera, drack kaffe från Pressbyrån, lite sump i botten.

Spola fram till en lång kö till incheckningen, framför mig, två säljare i Dressmankostymer som skulle till Düsseldorf, dom tuggar energiskt på sina tuggummin och jämför säljportföljer, en har ett tyghalsband från Lufthansa på sig. Bakom mig: Fem Japaner, kollar snabbt om någon av dom har en kamera i handen för att kolla av mina fördomar, ni vet svaret själva. Klick.

Köper en chokladkaka (Marabous Schweitzernöt) som sista minuten present till Patrick och Salome, en Indisk kvinna frågar om prisnivån i tax-free affären, jag säger att när det gäller choklad så är det nog ungefär lika, hon ska till USA, jag ska till Zürich, säger jag. Hon önskar trevlig resa, jag blir glad, man träffar inte spontant trevliga människor så ofta tänker jag.

Sitter längst bak i ett propellerplan från SAS, köper ingen macka på vägen ner, går efter dryga två timmar ut på en flygplats i mitten av Europa, är hungrig. Tänker på hur häftigt det är att man kan stiga upp i Örebro en morgon och på kvällen vara i Zürich. Patrick är sen, jag sitter och tittar på folk som träffar gamla bekanta, en Afrikansk familj kramar om sin son (gissar jag att det är), glädje, tårar, en ung man i smutsig Audioverall hämtar sina föräldrar, dom ser stolta ut, han ser glad ut. Patrick kommer, han ser stressad ut, vi ger varandra en manlig kram, ler, jäktar iväg till biljettautomaterna för tåget in till stan, Patrick hatar flygplatser, jag tycker tvärt om, men säger ingen. Tåget är tyst, vi pratar gamla minnen, på engelska, en kille låtsas läsa sin bok men tjuvlyssnar på vårt samtal, jag pratar extra högt så att han ska höra. Vi pratar om föregående helg då en gemensam bekant varit på besök i Zürich. Det är mörkt ute, gult ljus från industrilokaler flyter förbi.

På centralstationen byter vi till svenska, vi promenerar på huvudgatan där dom satt upp julbelysning som består av stora tekniskt avancerade vita ljusstavar som hänger mellan husen. Det ser konstigt ut, som en landningsbana för ett Star Trek skepp. Jag ser en H&M affär, vi hoppar på en spårvagn och går av mitt emot en Playboybar, på andra sidan bor Patrick och hans flickvän, Salome. Vi äter mat, Risotto med svamp i, Salomes syster och hennes tyske pojkvän är på besök, vi dricker öl, jag är trött efter resan, vi äter äppelpaj. Jag äter för mycket och blir dåsig, skyller på jet-lag, alla skrattar, han är nog lite konstig den där svensken med långt hår. Salome ursäktar sig för hennes dåliga engelska, jag säger att det är ok, dom vill egentligen prata tyska men det blir mest engelska för min skull, det är trevligt.

Kvällen hoppar på oss, vi bestämmer oss för att gå ut, Patrick vet en klubb som spelar hip-hop från 1980, jag tycke det låter som en rolig idé. Det börjar snöa, det är kallt, kvarteren påminner mig om Zagreb, samma arkitektur, vackert, en plats präglad av sin historia. Vi hamnar vid ett ombyggt garage vid en järnvägsstation, garaget är täckt av graffiti, går in, det är rökigt, trevligt, vi dricker billig öl. Jag njuter av den kravlösa stämningen, klagar över utelivet i Stockholm, Patrick röker, Salome försöker följa med i engelskan, vi gungar med i musiken. Salome går hem, hon ska upp och jobba tidigt, Patrick och jag stannar och pratar om allt möjligt, en kille ramlar, ett bråk bryter nästan ut, det händer aldrig annars säger Patrick, jag tror honom.

Vi går hemåt, det snöar kraftigt. Mitt ansikte fryser när snöflingorna träffar ansiktet. När vi kommit fram så inser Patrick att han glömt nycklarna till lägenheten. Salome vaknar inte när vi ringer på, jag skrattar, Patrick muttrar och röker en lite krokig cigarett. Vi går till hans stambar, klockan är halv tre, baren är liten och rökig, vi äter korv tillsammans med ett gott bröd, dricker mer öl. Patrick går på toaletten, jag läser om Robbie Williams i en tidning, det är på tyska, jag kollar mest på bilderna. Jag håller på att somna, Patrick kommer tillbaka och vi går, det snöar ute, klockan fem öppnar Salome och ursäktar sig, vi somnar direkt.