13

Det är jul, igen. Förflyttas det gör man, mellan mat och julklappar, till den där tiden på året som är så nära tidlöshet man kommer. När allt ska vara som det alltid varit, Pappa sitter och läser julevangeliet, och jag sitter i köket, och lyssnar på Håkan Hellströms 13, om och om igen. Det sista hör väl inte till vanligheterna, låten fanns ju inte ens förra året, men nästa år tänker jag sitta här igen, och lyssna, på det som mer och mer självklart är Sveriges nästa stora poet. Nej, jag vet att han inte skrivit låten själv, tydligen är det en översättning av en gammal Big Star låt, men det spelar faktiskt ingen roll, för jag vet att om jag hör originalet så kommer jag bara att vilja lyssna på Håkan igen. Det är bara Håkan som stannar mitt i låten, och sen hummar igång den igen, något som bara Håkan och Wilco’s Jeff Tweedy kan.

Men du missar ju det här och det här Tv-programmet utbrister den lilla familjen som kurat ihop sig runt TVn. Jag orkar inte, Håkan sjunger bättre än han gjort någonsin kanske, fast så brukar jag iofs. känna ganska ofta, och ni har säkert alla hört låten flera gånger, och precis som jag fått lite ont i hjärtat när Håkan sjunger

”Får jag veta vad du tänker på?”, när han vill veta om det kommer att bli himmel eller helvete, för om hon inte vill råna en bank för oss så kommer det inte att funka, då lägger vi ner nu, och så visslar han lite och låten tar slut, lite sådär drygt 2 minuter efter att den sparkat igång med det vardagsrealistiska raderna:

”Kan jag gå med dig hem från bussen, kan du möta mig vid bänken där vi delade den första folkölen?”

Och precis som julen så finns det en tidlöshet i 13, som ömt viskar i ditt öra, vad är det egentligen som betyder något? När kommer man träffa någon som tycker att det man har är viktigare än allt annat, som den där tjejen som man delade den första folkölen med, då tiden inte betydde något, relationer är flyktiga, för oss flesta, men nu vill Håkan veta.

”Skulle du råna en bank för oss två? Om de är så låt mig veta, och om det är nej så går jag, jag ska inte tvinga dig….ooo”

Julen är en tid att känna gemenskap, men även ensamhet, och längtan. Håkan fångar det mesta under två och en halv minut, det är svårt att inte älska det. Då får man bortse från att han inte vet vilka Arcade Fire är. Den 28 december släpper Håkan en samlingsskiva, där en massa musik som tidigare inte fått plats på hans skivor får följa med, den är säkert helt fantastisk.

God Jul och gott nytt år.