Such a lack of health

Så jag blev sjuk igen, och alla säger att: du är ju jämnt sjuk! Som om det inte räknas, som om det skulle hjälpa, jäkla folk! Inte nog med att jag spenderade gårdagen i sängen, jag lyckades dessutom missa Tv On The Radios sen länge utsålda konsert här i Amsterdam. Som tur är lyckades Bertus sälja min biljett. I tisdags fick jag i alla fall se Wolf Parade och det utvecklade sig till en smått fantastiskt konsert. Efter en seg inledning, där bandet gick på en halvtimme för sent (mycket ovanligt i Paradiso där de flesta spelar på exakt utsatt tid), och där en medlem saknades av okänd anledning, kändes det inte om riktigt rätt dag att se bandet. Det lät aldrig dålig egentligen, det kändes bara lite för mycket som en tisdag i inledningen. Låtarna satt men det kändes inte riktigt, till och med bultande You Are A Runner And I Am My Father’s Son lät lite oinspirerad.

Men så någonstans i mitten så får vi höra Fine Young Canibals, en av de bästa låtarna från nya skivan, och då bränner det plötsligt till, sången har lite mer energi, trummorna är lite direktare och Isaac Brook slår lite hårdare på klaviaturen. Efter det blir det mer och mer energi både på och nedanför scenen. Efter en mördande tung California Dreamer, en energisk This Heart’s On Fire och slutligen en totalt kaotisk Shine A Light så står vi och fånler för jag har dansat och har öl över halva kroppen, trots att jag inte druckit något. En så kallad arbetsseger som Amsterdampubliken hyllade som sig bör.

Sen blev jag sjuk förstås, så nu är jag bitter, men på söndag kommer Frida Hyvönen hit, kanske är jag frisk då. Nu måste jag läsa en rapport om anledningarna till varför tjejer i åldern 12-17 år inte vaccinerar sig för någon sorts livmoderscancer. Ni borde sätta på California Dreamer och sjunga med i refrängen istället, det sägs vara ungefär tio gånger roligare än att läsa om livmoderscancer.