Taken By Trees

Jag älskar när musik kommer och hoppar på mig när jag inte är beredd. När jag sätter mig ner framför datorn efter en dokumentär om reggae och några efterföljande öl på en bar och kollar mailen. När Taken By Trees dyker up, eller Victoria Bergman som hon egentligen heter och försiktigt sjunger i mina öron. Ja, det var hon som sjöng på Young Folks med Peter Bjorn & John, och som tidigare sjöng i fantastiskt fina The Concretes (som tappade allt när hon försvann). Nu kallar hon sig för Taken By Trees och det visste jag sedan tidigare. Skivan har funnits på min itunes-lista och ibland så har jag lyssnat, men tröttnat.

Men så i lördags, lite innan två på natten så dök plötsligt Too Young upp, och jag som satt där med lite müsli och trött huvud stannade upp, som om jag var med i en film och var en väldigt dålig skådespelare. Det var som om allt plötsligt var självklart, att hennes minimalistiska folkpop passade perfekt en stormig lördagsnatt, som att hennes längtande och veka stämma tryckte på rätt knappar. Så där satt jag, och tuggade försiktigt och långsamt för att inte missa de sparsmakade arrangemangen, de försiktiga trummorna, pianoklinkandet och all den där lite vinromantiska luften som finns i hennes musik. Nu lyssnar jag på skivan om och om igen, mest på Too Young, och så Only Yesterday, och så… ja ni förstår, allt är otroligt fint. Så ni som precis som jag tyckte att det lät lite tråkigt första gången, ge Victoria en ny chans, gärna på natten, då det är lugnt och tyst. Det finns nämligen något oerhört stort och starkt i de här små sångerna om längtan och kärlek. Det tog ett tag för mig att förstå, men så brukar det vara med riktigt bra musik.