You blew through me like bullet holes

Cocoroise är ett omdebatterat band bestående av New York syskonen Sierra Rose Casady och Bianca Leilani Casady. Kanske såg jag dem på en Acceleratorfestival i Stockholm, gjorde vi det Gustav? Eller så var det kanske bara Devandra Banheart, dom är inte helt olika, även om Devandra förstås är en hippieman. Även om Cocorosie är mer nutidshippieaktiga (läs, mindre skägg, för att använda sig av svenska musikjournalisters favorit-hår-referens), med hip hop referenser och så. Nu bor systrarna i Paris och verkar arbeta med konst och Sierra spelar med ibland med bandet Metallic Falcons, som jag inte har en aning om hur det låter.

Cocorosie är omdebatterade eftersom dom av många anses vara provocerande ”arty”. Lite som Björk. Pichforkmedia har exempelvis totalsågat deras senaste två skivor och raljerat över saknaden av låtar, löjligt drömlika texter och de har blivit lite av symboler för ”NY-konstnärlighet gone bad”. Jag höll nog med om det ganska mycket utan att egentligen har lyssnat så mycket på deras musik, tills jag hörde förkrossande låten Warefoolf från 2007års The Adventures of Ghosthorse and Stillborn (omslagsbilden ser ni om ni tittar upp).

Visst är det lite konstigt ibland kanske, men det finns också något väldigt djupt och vackert med Cocoroise, en känsla av att det här är det enda uttryckssättet som passar dem. Om folk tycker att det låter pretentiöst, eller osammanhängande, så får det vara så. Jag ser inget konstal i deras utryck. Jag numer upp det mesta de gör. Och det där med Pitchforks textklagande ter sig faktiskt väldigt löjligt, speciellt i mina två nuvarande favoritlåtar Sunshine och Warefoolf. För att illustrera detta kommer här två textrader ur dessa. Sen kan ni ladda ner dem, koka en pretentiös kopp kaffe och bara sitta där och skapa er egen uppfattning.

Sunshine
Why don’t you come and fly with me
I’ll show you why I ran away
The other day from my mom and dad
All the boyz and the girls outside
I know you’ve got crazy things inside
And that’s why I’ve got to show you
How I do the things I do best
/…/
If you don’t know why you shine
You have to go into the sun
You’ll have to go inside

Warewolf
I don't mean to close the door
But for the record my heart is sore
You blew through me like bullet holes
Left stains on my sheets and stains on my soul
You left me broke down begging for change
Had to catch a ride with a man who's deranged
He had your hands and my father's face
Another western vampire
Different time same place
I has dreams that brings me sadness
Rain much deeper than a river
Sorrow flow through me
Tiny waves of shivers
Corny movies make me reminisce
They break me down easy on this generic love shit
First kiss frog and princess
I'm a shake you off though
Get up on that horse and
Ride into the sunset
Look back with no remorse

I morgon förklarar Göran Hägg varför det är bra att jag studerar hollänska.