Kan nog bli ett Whopper Meal i eftermiddag

Började läsa Philip Roth’s American Pastoral igår i Vondelpark. Fortsätter med den idag i sängen medan jag återhämtar mig från all swingdans under gårdagskvällen. Den verkar riktigt bra och otroligt välskriven. Varje mening känns laddad och levande. I ett avsnitt refererar huvudpersonen till Leo Tolstoy’s karaktär Ivan Lynch. Tolstoy ville exponera det ordinära livet och beskriver Lynch liv som a decorous life approved of by society, av många sett som perfekt. Med hög lön, fint hus i St. Petersburg och vänner i societetseliten hade han nått dit man förväntades i ett framgångsrikt liv. Men på sin dödsbädd så beskriver Tolstoy hans liv som:
Had been most simple and most ordinary and therefore most terrible.

Det är en intressant tanke, inte bara för att det illustrerar hur det politisk och samhälleligt perfekta livet inte nödvändigtvis är intressant, utan också att det finns en tristess i den lätta framgången, något platt i en ständig framgångssaga. Det kan vara bra att ha i åtanke när man själv kryssar fram i livet, som ju är fyllt av både missöden och fantastiska tillfällen för de flesta av oss.

Själv tappade jag bort min nyckel till mitt nya studentrum igår, så jag är tillbaka i tvåvåningslägenheten jag lämnade i fredags kväll, men när jag läser den där meningen av Tolstoy så kan jag i alla fall tänka att trots att det varit mycket upp och ner det senaste året så har mitt liv verkligen inte varit most simple and most ordinary. Som en äldre herre sa till mig under en middag i San Francisco: det är motgångarna och svårigheterna som gör dig till en intressant person. Det kanske inte gäller borttappade nycklar, men andemeningen ligger det mycket i.

Ja, sånt här funderar jag på ibland när jag bullat upp täcket mot väggen och sitter med krökt rygg i sängen, i en lägenhet i västra delarna av Amsterdam, en molnig söndag i augusti 2008. Det är lite vackert ändå, tycker jag. Kan nog bli ett Whopper Meal i eftermiddag.