soluppgång bakom ryggen

Mins inte särskilt mycket från igår, mer än att det var jävligt hårt, att jag levde för två, men är det ok att jag är här nu då?
Markus Krunegård – Den som dör får se / Markus kyrkogård

Så vi åkte till Bonn tidigt igår, jag somnade omedelbart på tåget med Andrew Bird i öronen. Väl i Bonn åkte vi till museet för återuppbyggnaden av Tyskland efter andra världskriget, där gick vi omkring med en engelsktalande guide som berättade om återuppbyggnaden av landet och den klyfta som skapades mellan föräldrar och de barn som växt upp precis efter kriget, om hur man förstod det som hänt, och den avsky många kände gentemot sina föräldrar som ofta tyst stött nazisterna. Väldigt intressant.

Sen bar det av mot Köln där det blev lite second hand shopping (jag köpte en scarf som blev sågad (för preppy/cowboy), innan några av oss satte oss på en bar för att dricka den lokala ölsorten Kölsh, medan andra turistade. Sen tåg till Düsseldorf, dusch, göra pizza, dricka varm öl, möta upp några vid McDonalds’s på Heinrich Heine Ale, regnet forsade ner. Snabbt beslut att ta oss till en rockbar, kommer in till Arctic Monkeys låt Brainstrom, fick turligt ett bord. Beställde en meter öl och skålade, fotade och snackade. En meter öl till, några går hem, andra på toaletten, någon öl till, regnet har slutat. Vi går mot en bar, jag har 60 cent på fickan. Ingen jävla italodisco säger Charles Bukowski och vi går till ännu en rockbar istället.

Beställer en meter öl till, snackar om familjer, blir utslängda vid kvart över tre eftersom dom stänger. Snackar in oss gratis på en popklubb och tar över dansgolvet, dricker lakris shots, önskar Boys and Girls med Blur och tyskarna skrattar åt vår dans. Kvart över fem stänger DJ av musiken och vi bestämmer oss för att se soluppgången. Vi går till Rhein, träffar ett packat par i 40års åldern med en dagstidning, damen läser en artikel om att Ballack har gift sig åt mig. Rhein flyter förbi och vi sjunger en låt som jag glömt bort, tysken dirigerar oss med hans bilnyckel, vi träffar alla toner fel, ingen bryr sig. Vi inser att solen går upp bakom ryggen på oss, klockan är nästan sex. Vi lämnar det tyska paret och säger hej då, och jag och Bukowski går hem genom ett uppvaknande Düsseldorf.

Idag har inte mycket av värde inträffat.

Föresten, förra veckan såg jag Ben Folds, det var en fin konsert trots duggregn, han spelade en fin cover på Dr. Dre låten Bitches Ain’t S**t, den bör ni verkligen kolla upp om ni inte hört den, pianoballad goes ghetto. Här kan man ladda ner:
http://coverlaydown.blogspot.com/2008/04/all-folked-up-gangsta-rap-sincere.html