Bland badbollar och konståkare

För Sebastien Tellier är det viktigt att se bra ut, speciellt om han tvingas spela ett gitarrsolo i en öken bredvid ett gigantisk plastaktigt skeletthuvud.

Eftersom det var familjehelg så kollade jag på Eurovisionsfestivalen för första gången på, ja, fem år kanske. Som alla andra popälskare av rang var jag förstås mest intresserad av Sebastien Tellier och hans Beach Boysiga Devine. Den lät väl ärligt talat sådär, den där mjuka ljudbilden kom inte riktigt fram. Men att äntra scenen i en golfbil och andas helium från en uppblåsbar badboll ger förstås ändå fransosen godkänt. Kolla gärna in intervjun Kobra gjorde med honom på SVT play, väldigt bra. Där sågar han även Sveriges bidrag (öppet mål tänker ni kanske), som precis som han påpekar, faktiskt var retro på det sämsta sättet, dvs utan att bidra med något som säger att det faktisk är 2008, och inte 1992. Så mycket för det progressiva Sverige.

Att Ryssland vann kändes ändå helt rätt, för om det är något som slår badboll och golfbil, så är det ju en världsberömd konståkare och en nästan lika känd violinist. Annars är det sjukt tråkigt att kolla på den där festivalen, och vilket psykhem släppte egentligen ut dom kokainstinna programledarna i Green Room? Det undrar jag. Och vem, vem?! Tyckte att TRL var en bra förebild när det gäller produktionen, sällan har jag skådat så mycket skrikande påfåglade idioter i ett TV-program. Det gick till och med så långt att jag, utan support från övriga familjen, flera gånger försökte få oss att kolla på American Pie 2 istället.

För några veckor gjorde jag en lista över alla flygbolag jag flugit med, den kanske kommer upp på bloggen någon gång i eftermiddag. I fredags inleddes ett nytt projekt, en lista över alla konserter jag gått på, den är fem sidor lång än så länge.