Antikonsumtion och utseendefixering

Shannen Doherty: med rätt att klä sig i tandkrämsturkos toga

I lurarna brittiska Lightspeed Champions Bright Eyesiga pop, på datorn kontaktuppgifter till några tidningar, bredvid mig en hög med kollektivtrafikrapporter. Det är tisdag och idag har jag skrivit ut en stor hög rapporter, och när jag stod där vid skrivaren och såg den spotta ut papper efter papper så fick jag dåligt samvete för miljön. Kanske skulle jag skrivit ut den 66 sidor långa rapporten ”Samåkning i Sverige” dubbelsidigt?

Igår var jag med i ett fältarbete för en b-uppsats i Medie- och Kommunikationsvetenskap. Några tjejer här på Universitet undersökte hur jag och tre andra män (en var en sån där rolig statsvetarkommunist som stoppar in genus i varannan mening för att imponera på tjejer) tolkade några olika bilder. På en bild fick man se baksidan av en kvinna på en cat walk och en från vad som såg ut att vara en fattig Afrikansk kvinna. I mitten stod det ”Spring 2007”. Vad såg ni först, frågade en av tjejerna som gjorde undersökningen. Den fattiga kvinnan, sa samtliga utom jag. Jag såg istället ”den snygga kvinnans vader”, detta skrattades det gott åt, men hur kul är min spontana utseendefixering egentligen? Bör jag oroa mig, eller uppskattar jag helt enkelt snygga vader? Eller så spelar kanske inte första intrycket så stor roll, jag uppskattade förstås det politiska budskapet i bilden, där kontrasten mellan cat walken och kvinnan utan skor illustrerades perfekt genom att kvinnan på Cat walken bar en liten handväska medan hon utan skor bar på ett vattenkärl. Jag tror att det är nyttigt att sätta den svenska konsumtionshetsen i relation till andra delar av världen ibland.

Jag och mamma, båda Beverly Hillsfans när det begav sig, såg på Filip och Fredriks intervju med Shannen Doherty igår. Vi skrattade så att vi grät.