2008 del 2

2008 var året jag såg Lykke Li i Karlstad inför olagligt få personer i publiken, det var året jag väntade länge på Cut Copy i Göteborg och fick en dansfest när dom väl kom. Det var året sångaren i The Futureheads fick en el-stöt i munnen på en festival utanför Bonn, det var året då Death Cab For Cutie hade alla rätt inför en svettig publik i en före detta industrilokal i en förort till Köln. Det var året då Andrew Bird stod ensam i en kyrka i Amsterdam och lät som en orkester av välartikulerad poplyrik och infallsrika låtar med stråkar. Det var året då Frida Hyvönen kom tillbaka till Amsterdam och spelade Valerie som sista låt så vackert så att det kändes ok att gå ut i det snöblandade regnet på en söndag.

2008 var året då mitt första halvår var en enda lång vandring åt fel håll i livet, då jag skrev saker som gjorde mig deprimerad, då jag kände att Amsterdam var mitt ända val och att det tog för lång tid. Det var en tid av halvhjärtade jobbsökar försök, några fantastiska dagar i Amsterdam/Stockholm med mitt ex, några fina veckor i Tyskland då jag började känna att jag var på väg och rätt håll, och sen, den fina känslan av att vara tillbaka i Amsterdam och känna sig hemma men veta att det ändå är en ny upplevelse. Senare sedvanlig oro inför framtida beslut.

I morgon åker jag till Småland, jag har bränt två skivor med titeln: 'parent proof car cd 1' och 'parent proof car cd 2'. Låtlistor kommer kanske senare.