Sicko
Vi väntar lite med att stå i glappet här i bloggen. Istället ska det handla om Michael Moores senaste film Sicko, som håller på att tona ut här bakom word dokumentet. Med Sicko har Michael Moore som ni säkert vet siktat in sig på det amerikanska sjukförsäkringssystemet och dess brister. Genom att belysa avsaknaden av mänsklig empati bland de giriga försäkringsbolagen, och ett system där vinstintresset för dessa bolag resulterar i otroligt sorgliga livsöden.
Michael Moore är en mästare på det här, och de livsöden han väljer att belysa rycker verkligen tag i mig. Det finns problem med Sicko, som att Frankrike målas upp som något sorts paradis, vilket blir ganska irriterande när det är ett av de länder i Europa som måste reformera stora delar i dessa system mest. Även Englad ses som ett oproblematiskt samhälle där doktorer tjänar bra och alla sjukhus är rena och fina, så är förstås inte fallet, sjukvård kommer alltid att vara en het fråga, så även i Sverige.
Men, den centrala tesen i filmen, att USA har ett system där det mesta gått väldigt fel, och drabbar människor väldigt hårt, är det svårt att argumentera emot. Att Michael Moore valt en seriösare framtoning gentemot tidigare succeer som Farenheit 9/11 och Bowling For Columbine passar Sicko bra. Det är mindre fokus på humor, men hans känsla för dramaturgi är intakt. Gång på gång hittar han vinklar som illustrerar den bisarra verklighet som USAs system innebär. Mest tydligt blir det när han stoppar en massa sjuka människor i båtar och åker till Guantanamo Bay för att se om dom kan få samma vård som Al-Queida fångar får, och även om det kanske är på gränsen till plojaktigt, så är det ändå väldigt svårt att vifta bort när man sett hur de behandlats i USA.
Jag överraskades över hur berörd jag blev av att se filmen, men eftersom det räcker för mig att gå en gata ner från det exklusiva hyreshus jag bor i för att se sjuka och hemlösa människor tigga på gatorna, så ser jag hur systemet påverkar människor varje dag. Så trots att Frankrike presenteras genom en distanslös reklamfilmsidyll, och till och med Cuba verkar vara ett riktigt nice ställe (ett ganska smaklöst förslag), så träffar Sicko rätt i magen, gång på gång på gång.
Michael Moore har återigen gjort en viktig film som berör, och som det ser ut nu kommer ”Universal healthcare” vara den viktigaste frågan i kommande presidentvalet här i USA.
posted by Patrik Edvardsson at 5:39 fm
2 Comments:
I helgen laddade aven jag hem - och sag - Sicko. Haller med dig helt och fullt om att "den traffar ratt i magen" aven om det ar lite val kryddad. Det trakiga ar dock att den inte fyller nan funktion - amerikanerna sjalva kommer namligen aldrig att se den. Jag har bott har hela hosten och inte sett en enda reklamsnutt, recension eller noterat att den gar pa nagon biograf (visserligen har jag bara gatt pa mainstreamiga AMC). Kanske ar det annorlunda i det halvkommunistiska San Fran, men har verkar folk inte vilja veta av sina problem. A andra sidan skulle kanske inte heller en langfilm med Janne Josefsson dra nagra vidare tittarskaror i Sverige.
Erik: Jag tror du har en poäng i att folk inte vill veta om sina problem, har heller inte träffat någon som sett filmen. Det är lite som i Ryssland där folk skiter i att Putin plockar bort den lilla demokrati som ett tag fanns, eftersom ekonomin går bra.
Att kalla SF för halvkommunistiskt är dock löjligt, men jag vet att du skriver det för att provocera så jag läser det med ett leende:)
Skicka en kommentar
<< Home