Jag har varit i alla städer

Redaktionen, konst, och simglasögon.

Igår var det Thanksgiving, jag spenderade den förstås med ett gäng homosexuella karriärister. Jag bor ju ändå i San Francisco. Lynn’s vän som håller på att designa några lägenheter i ett renoverat hus var vår värd, och försökte samtidigt sälja in sina lägenheter som skulle kosta mellan $4000-6000 i månaden. Ja, dom var rätt fina och hade utsikt över hela staden i princip.

Middagen ordnades av en kille som sjunger i en känd acappellakör i San Francisco, och det var otroligt gott (This is my seventh turkey, sa han stolt när han förklarade sin komplicerade tillagningsprocess för mig). Sen spelade vi TP, jag blev värvad av ett lag som hävdade att eftersom jag var straight så måste jag ju kunna massor om sport, för det kunde de tydligen inget om (vill här flika in att jag mött flertalet (ok, några i alla fall) homosexuella här som kan mycket om sport, så deras förutfattade meningar om homosexuella bör tas med en gnutta salt). Jag kontrade skämtsamt med att dom, eftersom att dom är homosexuella borde kunna massor om konst och littaratur, vilket det visade sig att dom faktiskt gjorde, då det slog väl inte helt rätt. Mitt bidrag till laget var inget att skyta över, även om jag lyckades pricka in frågan som avgjorde spelet, det rätta svaret var Cartman i South Park. Populärkulturkunskaper är inte alltid irrelevanta.

I dag har jag varit huslig och tvättat. Hjälpte även Lynn flytta en massa böcker till hans kontor tillsammans med en mexikansk kille. När Lynn fastnade i hissen så snackade vi om Mexico och hur han måste gifta sig för att få stanna i landet, Mexico som turistland, och precis som när jag mött andra mexikaner, var bland annat god vän med en när jag bodde i North Carolina, så förstår man varför dom kommer till USA. Ofta målar dom upp en värld av korrupta poliser och obefintliga löner och arbetslöshet. USA är enda chansen till ett drägligt liv. Den här killen sa att ”problemet med oss Mexikaner är att vi inte hjälper varandra, och samarbetar som exempelvis Kineserna gör. Vi ser varandra som konkurrenter istället”.

Det är precis i dom stunderna som livet utomlands, utanför den trygga sfären i det svenska idealistsamhället är viktigast, och mest givande.

I morgon ska ni få läsa om hur man lär sig att leva i gapet mellan att titta bakåt och titta framåt. Bara på hypotetisk, den enda svenskspråkiga bloggen som sitter i San Francisco och dricker Stella Artois, lyssnar på Håkan Hellström, och funderar på om Anna Järvinen kanske gjort en av årets bästa skivor. Hypotetisk funderar även på det av Lynn flitigt använda ordet ”individuation”, men det är som man brukar säga, en helt annan historia.