Jens Lekman på Koriander

Jag och mr. P såg Jens Lekman i fredags. Han hade med sig en tolvårig basist, men det gjorde inget. Det blev mest låtar från förra veckans mest hyllade skiva, ja, den heter Night Falls Over Kortedala, och kommunledningen gnuggar säkert händerna över den reklamen. Fast han ska visserligen flytta till Australien, så allt för bra verkar det inte varit där.

Det finns några saker jag vill förklara med Jens Lekman, för det första är han kanske internetpopgenerationens främsta textförfattare. I alla fall från Sverige. Det är liksom inte så många som sjunger låtar som handlar om att åka till Berlin och helt plötsligt tvingats låtsas vara en homosexuell kompis pojkvän, när hon egentligen ska flytta till New York med sin flickvän (A postcard to Nina). Och även om det säkert är en av de vanligaste anledningarna till att ett förhållande spricker, så finns det inte många som skriver låtar som I’m leaving you because I don’t love You. För det andra så väver han in sina historier i ett fin skimmer av mjuka blås, knastriga samplingar och det kunde låta som en spelning med musikskoleelever, men Jens vet bättre. Han är lite speciell, när han står ensam med sin lilla mandolin och sjunger Julie utan mikrofon, och ser så glad ut, för att får sjunga för oss. Per Sinding Larsen sa att alla som har ett hjärta i höst lyssnar på Jens Lekman, och jag håller inte bara med för att jag ser upp till honom, utan för att jag verkligen håller med.


På lilla svettiga Koriander, någonstans på andra våningen i Karlstad, står Jens Lekman och ler lite förlegat efter att applåderna aldrig vill sina efter sista låten, som blir den svenska versionen av Maple Leaves (Ja tyckte hon sa lönnlöv), och när han kommer upp på scenen igen så säger han att han inte kan spela mer för att han skulle förstöra allt då. Istället spelar han Pocketful Of Money akustiskt vid baren efteråt, och vi knäpper våra fingrar och tänker, det är synd att han ska flytta till Australien, för Sverige behöver en Jens Lekman. Den nionde november spelar han på Bimbos 365 i San Francisco, ifall jag får hemlängtan.

Det verkar för övrigt som om Kanye West vinner (PR)slaget mot 50 Cent. Det tycker hypotetisk känns helt rätt.