söndag, januari 20, 2008

Spend your energies on your story


Många tycker mycket när det gäller hur man ska leva. Ibland låter det som att det finns en regelbok som alla ska följa, som om det finns en speciell röd tråd som man bör leta upp och hålla fast vid. Vi tittar oss över axeln och kollar vad andra gör, vi kommer på regler för vad som kan betraktas som framgång och vi är snabba att förklara hur man bör leva. Det finns en ängslighet över att följa sin egen väg, men det gäller att försöka tro på sin egen väg, även om det kan vara svårt. I Marisha Pessl’s Special Topics In Calamity Physics säger huvudkaraktärens pappa något som alla pappor borde säga till sina söner/döttrar:

Never try to change the narrative structure of someone else’s story, though you will certainly be tempted to, as you watch these poor souls in school, in life, heading unwittingly down dangerous tangents, fatal digressions from which they will unlikely be able to emerge. Resist the temptation. Spend your energies on your story. Reworking it. Making it better. Increase the scale, the depth of content, the universal themes. And I don’t care what those themes are – they’re yours to uncover and stand behind – as long as, at the very least, there is courage. Guts. Mut, in German. Those around you can have their novellas, sweet, their short stories of cliché and coincidence, occasionally spiced up with tricks of the quirky, the achingly mundane, the grotesque. A few will even cook up Greek tragedy, those born into misery, destined to die in misery. But you, my bride of quietness, you will craft nothing less than epic with your life. Out of all them, your story will be the one to last”

Dagens bidrag till listan över 2007års bästa låtar är:

Of Montreal – Cato As A Pun (från skivan Hissing Fauna, Are You the Destroyer?)
Skivan är lite för spexig för min smak, men den omruskande och dramatiska ljudbilden kombinerat med sångarens Kevin Barnes närvaro gör Cato As A Pun till en av förra årets absolut starkaste låtar. När han sjunger: What has happened to you and I, and don’t say that I have changed, cause man of course I have, är det som att åka baklänges till alla de där samtalen som lett till uppbrott och besvikelse. Dramatik? check.

1 Comments:

Anonymous Anonym said...

Kära västkust-kusin!!
Jag känner mej verkligen hemma i detta jätteland än så länge... Ett liv som supernanny kanske vore något för mig....? Synd bara att time-out stolen redan är introducerad i alla hem här... Har du förresten lite värme att bjuda på?? Här har det snöat hela dagen och det är -4 F... Och Packers förlorade igår....

2:15 fm  

Skicka en kommentar

<< Home