Musik för kontorsvardagen

Idag satt jag i kontoret, kala vita väggar. På en post-it lapp på min monitor står det ”you smell swedish”, en söt liten påminnelse om en av de interns som var här under hösten. Jag kör den vanliga turen på internet: Hotmail / jobb mail / Ad Age’s nyhetesbrev / SvD / DN / Teamtalk / min egen blogg / några andra bloggar. Uppdaterar en orderrapport som ingen längre bryr sig om. Jag närmar mig ett definitivt beslut om min framtid, men jobbPatrik visar upp en stabil front, skjortan och den v-ringade grå tröjan ger inget sken av ambivalens. Lyssnar på P3 pop på sr.se, samlar ihop information om CPA-networks som vi kan använda för en kund, chattar lite, arbetskamrater kommer förbi och hämtar vatten i ”the water cooler” bakom mig.

En vanlig arbetsdag helt enkelt, det finns två låtar som jag tycker beskriver denna gråa vardag lite extra vackert. Det är giganterna R.E.M., med den i deras katalog väldigt underskattade Daysleeper, som vackert sätter ord på den opersonliga företagskulturen…
I cried the other night

I can't even say why

Fluorescent flat caffeine lights

Its furious balancing

… och så Kent med deras Musik Non Stop. Som väl mer speglar resultatet av att man ger sig ifrån denna värld och helt plötsligt känner livet igen, det som förut mest seglade förbi bland urdruckna kaffekoppar och artighetskonversationer.
Jag sa upp mig för att fånga lite sol

och jag flyttade mitt skrivbord och min stol

till nattgaraget under vårat hus

När jag sluter mina ögon ser jag ljuset

Och när du tillslut rättat dig i ledet, kammat dig, köpt slipsen, och ställt in dig på att livet inte kommer att förändras nämnvärt den närmaste framtiden, då lyssnar du på Telepopmusic och deras oerhört varma och vackra Breath
Just breathe.

Another day.

Another day, just believe.

Another day.

I’m used to it by now.

I’m used to it by now.

Just breathe. Just believe.

Just breathe. Just believe.

Just believe. Just breathe.

Just believe.