Osexiga modemonster

För några veckor sedan på Weber bar. Jag diskuterar Sverige med två holländska tjejer i min klass. Dom säger som många andra: att alla är så trendiga i Sverige, och jag säger att det är sant men att jag inte tycket att det är så positivt för att det också gör folk ängsliga. En av tjejerna håller med, killarna från Sverige som hon kände när hon pluggade i Vancouver var otroligt måna om sitt utseende och ägnade vad hon tyckte för mycket tid på att både fixa och diskutera det. Inget nytt under solen där inte, tänkte jag. Men du är väl modeintresserad säger dom, och ja, det är jag väl säger jag. Men jag låter inte det definiera mig som person, jag är inte mina kläder, det är en viktig markering för mig. Trots att jag gillar kläder så kommer de aldrig att bli mer än just kläder.

Idag, flyttar omkring bland bloggar innan Roma – Chelsea, och det slår mig hur trött jag är på bloggar som ger modetips, som länkar till Kate Moss-bilder, som skriver om alla saker man vill köpa, om alla modehus som gör klänningar som man bara MÅSTE ha. Alla tjejer som skriver om mode, som låter som vandrande konsumtionsmonster. Det är otroligt osexigt. Kanske är det för att jag inte har pengar och inser hur mycket roligare saker det finns att lägga pengar på än dyra jackor på NK, eller designerjeans från någon liten trendig Japan som något trendigt magasin träffat på en trendig gata i Tokyo. Allt skrivande och tänkande om begär, det känns plastigt och ointressant. All den tid och tankeverksamhet som går till att fundera ut nästa trend som skull kunna användas till något mycket viktigare, något som skapar en personlighet. Jag kommer antagligen alltid att vara klädintresserad, och jag är inte trött på mode som företeelse, men jag är oerhörd trött på snacket, om skrivandet, om drömmarna som är så förankrade i konsumtion, håller vi på att glömma bort hur man drömmer, har Svenska bloggare blivit så världsfrånvända att de enda de bryr sig om är nästa Acnekollektion och den nya trendiga maträtten från Afrika?!

Hårda ord från hypotetiskredaktionen som njuter av Jenny Wilsons Love And Youth och nu sätter på Roma – Chelsea innan vi tar med en flaska rött och går över innegården till en förfest som senare leder till en valvaka inne på Kriterion. Något stort håller på att hända och det är inspirerande!